Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. För det mesta har jag ägnat dagen åt att spela minecraft. Göra uppdrag och så där. Men vid fyratiden tvingade jag ut mig själv på en springtur. Med bara nycklarna på mig. Midjeväskan visade sig vara för stor. Så klart sprang jag inte hela tiden. Men de gånger jag gjorde det blev jag lätt utmattad. Så man känner hur otränad man är. Men det är en början i alla fall. Och det är alltid nått. Efter det så hade jag matstöd. Det enda jag gjorde var att värma på en matlåda så det är inte så mycket att skriva om. Av någon anledning fick personalen för sig att börja städa mitt under matlagningen. Trotts att jag hade sagt att jag hade sprungit. Men det var bara att spela med och städa toaletten. Sen kunde jag äta och se på när UFOsxm spelade minecraft. Nu senast såg jag på senaste avsnittet av The last of us. Det verkar som Joel och Ellie kommit till en säker plats som var lite “kommunistiskt”. Det var de ord Joel använde. Just nu skulle jag kunna spela minecraft eller läsa. Jag borde läsa men finner nästan aldrig tid för det. Skrivandet har jag ju alltid med mig i alla fall. Det och viljan att berätta. Berätta om något jag sett eller gjort. Härnäst ska jag jobba i alla fall så då ska jag väl förberedda mig för det. Men jag hade nog velat fortsätta berätta mer om Tiberget. Det var något magiskt med den fäboden. Som att man blev trollbunden eller liknande bara genom att vara i den. Jag vet inte men kanske jag kommer på något mer att skriva om den fäboden. Vi får se…