Jag kan inte komma ihåg om vi debatterade något i Brunnsvik. Det var ju så länge sen och så mycket har ju hänt sen dess. Men om jag tänker efter så minns jag ju att det var ledningen som sa att vi skulle flytta. Redan första dagen, alltså innan rektor Sofie kom med det beskedet som skulle bli dödsstöten för skolan, så fick vi reda på att skolan skulle flytta. Det hade vi fått reda på i tidningen. Inte visste jag att jag själv skulle få skriva tidning då. Men allt annat som hände på skolan, som alla fester jag varit på, har jag inte tänkt skriva om. Men Helga bland många andra minns jag som igår. Vad får mig att vilja skriva om ett vardagsrum i Brunnsvik? Varför vill jag vara just där i berättelsen? Det är något mytologiskt med skolan. Något som går bortom ytterligheter och tillfälligheter. Visst det jag drömde om var inte sant. Men det bar små spår av sanningar i sig som tillsammans blev en enda stor sanning. Men då måste jag skriva berättelsen. Och inte göra som jag gör just nu; skriver om helt andra saker och tar helt andra foton. Men det är lätt att tappa tråden. Därför ska jag försöka skriva något om Brunnsvik varje dag nu. Om jag klarar det. I alla inte sluta tänka på det…

Idag började jag dagen med att göra mig en pågenmacka och en halv hembakad fralla. Jag hade bara lite att packa ihop, bland annat sovsäcken och mobilladdaren, så det gick fort att packa ihop. Dessutom skulle Micke åka iväg och vända hö så jag blev ensam för ett tag där. Jag fick skriva om ett rånförsök och sa det även till Micke. Vi åt potatisgratäng och jag skrev om en dödsolycka mellan en lastbil och en cyklist i Stockholm. Jag fick Micke att prata om journalistik vilket var mycket roligt. Eller han verkade bli rätt allvarsam och eftertänksam när han fick höra om det där rånförsöket. Jag berättade att jag hade gått journalistutbildning i Brunnsvik och för ett tag satt vi och pratade om brott och kriminalitet. Det blev rätt hett för ett tag där. Jag sa det att man som journalist kanske sökte upp konflikt. Då sa Micke att konflikt är väl inget bra. Då sa jag att man kanske sökte upp en diskussion i alla fall. Det slutade med att Micke sa att olyckor händer övetallt hela tiden och det går inte att göra något åt dem. Jag höll inte med men sa inget eftersom jag tyckte att vi debatterat tillräckligt. Vi åkte i alla fall till Mora och under hela resan satt vi tyst. Eller ja; Micke pratade i mobilen vilket man egentligen inte får göra när man kör bil. Men jag sa inget. Vi mötte mamma på det boende morfar låg den sista tiden av hans liv. Vi förde över packningen till mammas bil och sen åkte vi till ICA maxi där jag handlade pesto, chips, dricka och glass. Eller ja; mamma handlade eftersom hon hade någon sla rabatt på ICA. Men tanken var att jag skulle handla mitt eget. Vi åkte till Rädbjörka där jag fick skriva om ett bedrägeri i Nyköping. Sedan lagade jag till pasta med pesto och vegetariska chicken nuggets. Ja just det; jag grävde och satte ner frön i jorden idag också! Det var pumpa, ärter, bondbönor och prydnadspumpa. Så nu är jag rätt trött. Men jag antar att vi ska fika innan vi går och lägger oss. Så här mycket journalistik var det länge sen jag pratade om. Man blir mer på alerten. Och visst var det något jag tänkte skriva om Brunnsvik? Något om att bli så utmattad att allt man drömmer om är en önskan av att vara fri? Och att vara så extremt långt hemifrån? Något jag inte var i Brunnsvik…