Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Eftersom jag vaknade så sent så såg jag ingen video på youtube utan spelade bara minecraft. Jag gjorde en Varma koppen grönsak eftersom det inte fanns någon sparris och gick till bussen. Väl på bussen kunde jag inte låta bli att känna att det satt kvinnoförtryckande svenskar på bussen. Hur jag kunde få för mig det vet jag inte men det var bara en känsla jag fick. En omärklig tanke att någon på bussen försökte kontrollera kvinnor. Och det låter väl inte så bra? Nu vet jag inte alls om det var så. Men om det fanns några kvinnoförtryckare så tänker jag mig att de är svenskar. Det är inte alls som Åkesson säger att det är utländska som förtrycker. Men varför känns det som att det för de högerextrema är en drömstad att bo i Nyköping? För det är det knappast för en som är vänster i alla fall. Tyvärr brukar det resultera i en hel del bitterhet. Men jag tog bussen till jobbet i alla fall. Och väl på jobbet var det bara att byta om. Vi fick lov att rota runt lite, jag och Patrik, för att hitta något som passade. Då byxorna blivit för trånga. Efteråt var tanken att vi skulle klippa häckar men vi kom på att vi ville ha en motoriserad häcksax så vi åkte till Granngården men där hade de ingen bensindriven häcksax. Vi åkte också till Bozenk men de kunde inte få in en motoriserad häcksax förrän i januari. Så vi åkte hem tomhänta. Jag bytte om och ringde mamma. Hon sa att jag kunde komma och att vi skulle möta varandra på vägen. Vilket jag gjorde när jag nästan var hemma hos mamma. Och när vi kom in så hjälpte jag mamma att laga mat. Jag stekte köttet och kryddade det så att det blev gott. Det är nog första gången jag lagar något som blir riktigt gott. Jag har inte vetat hur man ska göra förut men om mitt mål är att bli självständig och gå ut på turer i framtiden så måste jag ju självklart lära mig att laga mat. Men jag antar att det kommer med på köpet när man väl har börjat med det. Till maten såg vi sista avsnittet av Ronja. Det var ett sorgligt avsnitt. Jag ska inte avslöja varför. Kan bara säga att jag känner igen mig. När det var farmors begravning så kunde jag inte sluta gråta. Det gick helt enkelt inte. Och mest grät jag nog när låten Ängeln i rummet började spelas. Numera lyssnar jag nästan bara på filmmusik på grund av det. Jag vet inte om det är för att jag är en väldigt känslofull person men förmodligen är det just därför. Jag klarar inte av någon annan musik eftersom jag förlorat så många viktiga personer i mitt liv. Farmor, Örjan, morfar, mormor, Stig Holmberg. När jag tänker på det kommer jag på att jag ska släktforska också. Det finns en grupp här i Nyköping som gör det. Men tillbaka till sorgen och vad den gör med en människa. Mest ledsen var jag nog där på begravningen. Efteråt så har jag bara känt en så avgrundsdjup tomhet efter henne. Hon var så livlig. Fyllde upp ett hus. Tyvärr rökte hon ihjäl sig. Och därför har jag ingen farmor längre att söka tröst hos. Som tur är har jag pappa. Och det är det värdefullaste i mitt liv. Så vi åt mat och såg på det här sorgliga avsnittet av Ronja. Sen tog vi pulverkaffe och någon kaka. Såg på Malin i Indien innan vi gick och rastade hunden Bella. Åkte till ICA knuten där jag handlade Varma koppen, mjölk, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Jag tänkte handla sushi men det hade de inget. Jag frågade en personal om det också men de sa att det inte fanns någon sushi om det inte låg där det brukade ligga. Vilket gjorde mig mycket besviken. Sen så nämnde jag det för mamma och då sa hon att det kanske var lika bra eftersom det är rått. Är det därför som de inte har sushi? I alla fall så åkte vi till Blomsterlandet härnäst. Och Bella fick sitta i hundväskan. Jag handlade ljung, prydnadspumpor och vårlökar. Vi åkte till Biltema och handlade en kompost. Jag fick skjuts hem och väl hemma så satte jag på datorn, radion och packade upp mina varor. Så mycket mer har jag inte gjort idag. Det känns som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om sorg. Men jag vet inte om jag skulle klara av det själv egentligen. Jag sörjt så länge efter farmor. Men jag kan ju inte få tillbaka henne. Jag kan inte det. Det är bara i minnet som hon kan bli levande. Och eventuellt den där släktforskargruppen som finns i Nyköping…