Farmors mormors släkt

Morfar Halvar Lundström

Mormor Ruth Helen (gift Lundström)fick sju barn varav ett tvillingbarn dog. Tvillingen fick krupp (andningssvårigheter), läkaren hann aldrig fram. Barnen var:

Rakel (mor till farmor, gifte sig med Gunnar), Paul, Märta, Eja, Kurre och Margareta. Kusiner Anders och Göran var också på momos sida.

Eja blev sjuk när hon fick sitt andra barn, fick blodpropp. Stina (är för övrigt nyhetsuppläsare, Helsingfors) och Nils Johan (jobbar på Stockman, gammalt antikt allvaruhus, Helsingfors).

Kurre (f. Norrkulla, 1922)

flyttade tidigt till saltsjöbaden, Sverige.

(Ruth Helen, Kurre)s Barn: Han fick två flickor: Astrid som jobbade inom barnomsorgen och Lisbeth som jobbade på ett lasarett, Karolinska sjukhuset.

Margareta (f. Norrkulla

gifte sig i Finland med en lärare och fick två flickor: Gun och Stina var krigsbarn, skickades båda till Sverige. Stina skickades till fosterhem. Jobbade senare som operationssköterska (skickade fram verktyg till läkarna). Gun gifte sig med Lasse Sandberg som var volvo-entreprenör (han startade fabriker lite här och där). Bodde först fyra år i Malaysia, två år i Schweiz, två år i Brasilien och sista två åren i Virginia, Amerika och startade volvo-fabriker i dessa länder. Sen blev de för gamla för att skickas ut, bosatte sig i Åland på en gård som heter Mellangård, ärvd av mormor.

Margaretas Barn:

Birgitta blev kvar i Virginia, gifte sig med en dansk. Camilla bor i Uppsala, jobbar eventuellt på universitetssjukhus som ögonläkare.

Paul (f. Norrkulla)

bodde på hemgården, Norrkulla, jobbade som jordbrukare. Gifte sig med ladugårdspigan (ladugårdspiga var en piga som gjorde alla sysslor i ladugården) som hette Judit. Momo (mormor) blev jättesur över detta eftersom det var som att stiga ner i graderna (rik=kung, greve, storbonde mellanklass= vanligt arbetande, fattig= dräng, piga, hjon). Han ägde gården och var därför storbonde. De fick tillsammans fyra barn, första dog. Gösta som var yngst tog över gården. Hans jobb är spannmålsodlare. Som spannmålsodlare får man ploga, harva och så. Han har haft kossor, han har får och ridhästar. Mikael är gift med en estniska och bor i Estland, nu. Då gift med en finska och har tre barn med henne, kallades Bi.

Uffe som var äldst hade inga barn. Han var gift med Zenita och jobbar som bankdirektör i Helsingfors. Jobbade tidigare på sparbanken, Borgå, som bankdirektör. Zenita har dålig rygg och det kan vara därför som de inte har några barn.

Märta (f. Norkulla,):

gift med rektor för Vörå samskola. Fick inga barn, adopterade Ejas Nils Johan. Märta var hemmafru (hemmafru var man om man gifte sig med en herre som hade bra betalt).”

Rakel (f. Norkulla):

Hon gifte sig med Gunnar som ägde Tallbacka, fick fyra barn: Stig, Eva, Hasse och Lena. Eva (min farmor) gifte sig med en sjöman (Runar)och fick två barn: Roger och Susanna (farbror och faster). De skildes efter sex år (en anledning till det kan ha varit att han var borta så ofta på sjömansturer, men hon har även berättat att Runar var otrogen mot henne, det var på dessa turer som hon trodde att Runar var på). Senare gifte jag om mig med Johan Karlsson (farfar) och fick barn: Mårten (pappa)och Nina. Johan var bonde; hade en häst och två kor, hästen hette för övrigt Poju. Senare sålde han kossorna och skaffade sugga som fick kultingar. Johan var utbildad jordbruksinspektor (arbetsledare). Eva och Johan träffades när Johan skulle leda inspektörer att inspektera gården (Homarnäs, Nuförtiden är det farmors kusiners gård, då: fasters gård). 68 flyttade vi till Sverige. Johan började jobba som svetsare istället eftersom det gav bättre betalt, jobbade hela tiden. Jag var första fem åren piga för greven i Malmsjö. Ekonomibiträde (städerska)75-80 blev ryggen paj. Omskolade sig till barnskötare, gick i pension i 60 års ålder. Skilde sig med Johan 77, Johan bor för övrigt i södra Spanien (nuförtiden). En anledning till att de skilde sig var att Johan tyckte att kvinnor bara skulle var hemma och föda barn och hålla på med hushållssysslor.’’

Evas barndom (f. Borgå BB, 1937):

’’Kriget, när alla sprang fram till hallfönstren för att se efter storbranden i Helsingfors 1942. En hund, Schäfer, blev inskickad som vakthund till ett fabriksområde, blev tillbakalämnad. Jag minns hur hunden ylade efter att ha sprungit löst på gården. Vi fick även lov att lämna in två hästar. Vi hade fläsk nersaltat i tinor (stora bollar), ägg i vattenglas (Natriumsilikat…), mjölk, mjöl, fisk betalades med, tygkuponger, köttkuponger, ”allt-i-allo”-kuponger. De sågade upp stora isblock som kördes hem för avkylning av mjölken. 50-liters kannor, bassäng med vattennivå precis vid kanten på kannorna. Isen lades krossad i bassängen.

Stig Gunnarsson (f. Borgå BB, 1936):

När man ramlade från en kärra och benet vid armbågen brast. Gipsades vid 47-48. En allmän mörkläggning i hela Finland och vi var i Borgå. Det föll ner en bomb i närheten som fick. 30 stycken dog på en gång eftersom de aldrig hann till Våmskyddet. Vi gick till potatiskällan som var under jord. Man kunde få sitta där ett par timmar. När man stod ifrån Tallbacka kunde man se hur de släppte ner brandbomber som lyste upp landskapet. De släpptes ner för att man skulle se var de skulle släppa ner bomberna. 44 var sista krigssomaren. Vinterkriget slutade 1940.

”Natt och dag”-släkten antas vara en del av Johans släkt