Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Klockan kvart över ett tog jag bussen till busstationen för att byta buss till Arnö. Jag gick till det ställe som jag antog att min arbetskamrat bor på och hittade rätt eftersom jag hade åkt dit tidigare. I alla fall så bjöd han på kaffe och vi spelade en del Assassins creed. Först tror jag det var Odysse för att sen bytas ut till Origins som jag fick spela lite av också. Men klockan fyra kom personal och de lagade mat och jag fick gå för att hinna med bussen. Som tog mig ända hem till Brandholmen. Men imorgon ser jag Patrik på jobbet igen. Och sen dess har jag sett färdigt ett avsnitt av The last of us. Jag spelade så mycket minecraft också. Men det känns inte som jag inte mår så bra av det. Jag vet inte vad det är men jag mår inte så bra. Känner jag mig ensam? Inget av det jag gör hjälper. Eller så måste jag göra något annat. Det är ju det jag försöker att göra. Men det tar ju inte bort känslan av ensamhet. När personalen kom klockan sex så pratade vi om släktforskningen men jag vet inte om det är det jag vill prata om. Jag vet att jag sparat ner intervjun jag hade med farmor och det är ju bra. Men så mycket mer vet jag inte om henne. Och imorgon är det jobb. Är det de som ger livet mening? Jag har svårt att veta. Så svårt att tyda jobbet. Det jag skriver måste väl också ha någon slags mening? En gång i tiden ansåg jag det. Men nog ska jag väl kunna inse det igen. Det är ju så många saker jag vill skriva om. Så många saker jag vill berätta om. Och jag vet att jag inte skriver om dem just nu men jag ska skriva om dem så fort jag jobbat. Jag brukar också se roliga saker på youtube som minecraft eller liknande. Det har känts rätt fattigt att inte ha något sådant att titta på. Men desto större anledning att ha något eget att skriva om. Men jag måste erkänna att jag är kärlekstörstande. Jag är så trött på all rasism och nazism som finns i samhället. Och sen när blev det något dåligt att vara vänster? Det borde vara tvärtom. Det MÅSTE vara tvärtom. Det ska vara obehagligt att vara nazist. Vi kan inte låta nazisterna sätta dagordningen. Sådana som Björn Söder och Jimmie Åkesson; sådana ska förkastas till historiens sophög. Vi måste vara snällare mot varandra. Det är bara att titta på den verksamhet jag befinner mig i; vad kommer hända om Jimmie Åkesson blir statsminister? Det är så mycket mörkare än någon skulle kunna inse. Vi kan inte ha ett sådant samhälle. Vi måste börja bli lite snällare mot varandra…