Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom det hade regnat. Patrik satt och spelade Mario 3D för ett tag tills det var dags att åka iväg. Då packade Veronika ihop sina grejer som i övrigt inte setts på ett tag då hon haft ont i höften. Vi åkte till EKO och köpte fyra säckar med jord. Sen åkte vi till centrum där de nästan släppte av mig vid Stadsvakten. Snarare vid Stora torget då så jag fick gå en liten bit. Men det gjorde inget för när jag väl satt vid en dator sen så var det bara att börja släktforska. Jag släktforskar i Finland vilket kräver att man läser på lite. Det känns som jag håller på att bli finsk, så många finska ord jag läser, men inte kommer ihåg. Finskan är ju lite som ungerskan; komplicerad. Så nu har jag en massa olika länkar till olika sidor som alla ska hjälpa mig att släktforska i Finland. Det känns som jag har en hel del kvar att läsa men i övrigt är jag igång. Så vid femtiden åkte jag hem från släktforskningen. Vid sextiden kom personalen och frågade om jag skulle ha matstöd. Fast jag berättade att jag hade baguette att äta. Har sett färdigt en video av Whataboutit om SpaceX. I övrigt har jag inte vetat vad jag ska göra. Det är så tråkigt att vara singel. Och jag vet inte vad det är, men det känns som det går så segt, det här dejtandet. Och jag vet inte vad jag gör för fel men något måste det ju vara. När jag inte träffar en endaste tjej. Ni hör ju själv hur tråkigt det låter! Nej jag kanske bara måste vänta. Men det känns som jag väntat bra länge nu. Och jag vet inte vad jag gör för fel. Imorgon skulle jag i alla fall på medlemsmöte med Vänsterpartiet. Och mitt på dan fick jag ett chockbesked; jag skulle till polisen nästa tisdag angående bedrägeriet. Jag hade helt glömt bort det och inte tänkt på det. Men verkligheten kommer väl ikapp en. Antar jag. Så ja; jag är singel fortfarande. Men jag fattar inte vad jag gör för fel. Hur det kan komma sig att ingen vill ha mig. Och jag blir ju knappast yngre heller. Är 32 nu. Blir 33 i januari. Då ska jag ha ett rejält födelsedagsfirande. Så är tanken i alla fall. Men livet blir fattigare utan någon att dela den med. Det är så det är. Så ja; jag får fortsätta leva mitt tråkiga liv som singel. Jag begriper bara inte var det tar emot. Varför jag inte hittat någon än. Det är var jobba, släktforska och skriva för mig. Inget kärleksliv. Ingen lust i livet. Det är så oerhört fattigt. Värre än den torraste öken. Se där har vi början på en roman till och med…