Han hade hamnat i ett höstlandskap. Plötsligt byttes det mörka med det röda, gula och orangea. Sådana färger som fanns på löv på hösten, så att säga. Var det kom ifrån visste han inte riktigt säkert. Han var inte ens säker på att det hade varit höst för en liten stund sen. Han var rätt säker på att det inte hade varit höst. Så varför var det höst nu? 

Ja varför var det höst? Varför hade naturen sin gång? Så klart fick naturen ha höst om den ville det. Men det var inte det de hade varit för en liten stund sen. Och vad som hade varit för en liten stund sen var han också osäker på eftersom han inte kom ihåg. Minnet svek honom och det gjorde så ont i honom att han inte kom ihåg. Vem han var, var han var på väg och vad som var hans mål. Allt sådant blev så otydligt nu. Det enda han mindes var det som hände för stunden och det som hände för stunden var att gick genom ett lövtäckt landskap han inte kände igen. Det var som färgerna flöt in i varandra och bildade en sörja som det inte gick att uttyda något ur. Där var det som han fann sig själv, för en liten stund, och han lät sin kropp falla baklänges. Han tänkte att han skulle landa i löv, men landade i en säng, och insåg att allt hade varit en dröm…