Det vita var överallt runt omkring mig. Det var tjockt som mjölk och släppte inte igenom något solljus. Inte för att det hade spelat någon roll; det var ju natt så inget solljus hade ändå kunnat släppas in. Men ändå kunde jag ana något solljus så här mitt i natten. Det var märkligt och jag förstod inte vad som höll på att hända. Inte kunde det väl vara dag på natten? Det var väl fysiskt omöjligt?

Ändå var det just det de var. Och ju mer bilden började framträda, desto mer insåg jag, att jag var i baksätet av en bil…