Flödesskrivande-Snart jul 

Nu är det snart jul. Det kommer bli en rätt speciell jul eftersom jag inte kommer åka till pappa som jag brukar. I stället åker jag hem till mamma och firar hemma. Det kan ju vara rätt mysigt i sig. Och jag har inte sett julkalendern. Så den kanske jag kan se ikapp. Och mat kommer det att bli. Det har jag bestämt. När man söker på julmat på Google får man en massa träffar. Min favorit är nog… (Här tog det slut men jag fortsätter skriva här) 

Köttbullar och sill. Och kanske korv. Men ingen skinka. Janssons frestelse är ju rätt gott också. Vi får se om jag lagar till det eller köper det i butiken. Jag kan ju börja med och kolla på det i internet i alla fall… 

Bildövning-Rädslan för kriget 

Jag tänker nog att det var en väldigt svår tid. Men att man ändå hade det grundläggande. Man hade koll på världen som var tidningsartiklar uppsatta på pelare. När man var social så kanske man satt med någon cigarr på någon bar. Vad de pratade om är jag inte riktigt säker på dock. Pratade man ens om något? Det får mig att tänka på Welcome to Derry där man, även fast det var 60-tal, socialiserade på någon bar någonstans. Men det är ju annorlunda, förstås, om det är början på 1900-talet och 60-talet. Då kanske man var rädd för krig. Vilket man i å för sig är nu också. Och visst är det så att ungdomar måste göra lumpen nu också? Jag tänker på mina mor- och farföräldrar. Mina morföräldrar var inte så mycket för att röka i å för sig. (Här tog det slut skrivet för hand) Det var däremot min farmor. Hon till och med rökte sig till döds. Och jag hade kunnat börja röka. Det är nog rätt vanligt i journalistyrket i alla fall. Man får en ganska stor abstinens annars vilket jag i å för sig känner varje dag. Men jag har mina sätt att hantera det på som jag anser är rätt bra sätt att hantera det på… 

Dikt till prosa-I god tid? 

Jag trodde att jag var i tid men det visade sig att jag hade missat det. Jag var alltid i tid annars men just nu var jag inte det. Varför? Varför skulle det här hända just mig? Jag såg kupéfönstren åka förbi. Det var ändå en rätt vacker syn trotts allvaret. Hur skulle jag nu ta mig hem? Mobilen hade laddat ur för länge sen och jag hade inga fysiska pengar. Jag fick gå till någon pressbyrå någonstans och se om jag kunde köpa någon biljett där. Annars skulle jag bli kvar på stationen. Sitta på bänkarna men va tvungen att flytta på mig då antingen någon annan ville sitta där eller någon ordningsvakt sa åt mig att flytta på mig. Det var jag mest rädd för. Vad ordningsvakterna skulle tycka att jag satt där hela natten. Det skulle va omöjligt att sova. (Här tog det slut skrivet för hand) Man skulle få flytta på sig hela tiden. Till slut antar jag att ordningsvakterna tröttnat på en och ringer polisen. Men då har man nog pendlat så där ett bra tag, låt säga några timmar, med att halvt sova, sitta och flytta på sig. De hade kanske sagt att “Här kan du inte sitta” också har man fått flytta på sig. Att inte ha en säng är nog dessutom ett mardrömsscenario. Man är så van annars att ha tryggheten i sängen. Men när den försvinner så försvinner också tryggheten. Man är hela tiden orolig, ständigt på sin vakt. Men om polisen kommer så kanske man får sova i en fyllescell eller liknande. Då löser sig allt till slut. Trotts allt. Så trotts att man befunnit sig på Stockholms centralstation mitt i natten så brukar allt ändå lösa sig trotts allt. Och om man panikslaget insett att sista tåget till Nyköping gått så kan man lugnt försäkra sig om att nattbussen också går till Nyköping…