Mitt hjärta flyger 

Och min hjärna sprängs 

När jag tänker på alla saker jag ska göra 

Men det är ingenting 

Mot vad ett barn i Gaza får uppleva 

Jag skulle vilja vara där för alla 

När bomberna faller 

Och hemmen förintas 

Jag skulle vilja trösta dem 

Och skydda dem 

Men jag kan bara göra så mycket 

Så jag ropar ut min avsky 

Mot orättvisor 

Och krig 

Och hoppas att någon, åtminstone, någon lyssnar… 

En dikt om Siknäs är också en dikt om Kättbo 

För jag och Mickes son gick i samma skola 

Och vi bråkade så mycket 

Jag skulle jämt ge mig på de äldre 

Det kan ni nog förstå hur det gick 

Och jag fick skämmas för det länge efteråt 

Men visst fick jag vänner i Siknäs, det fick jag! 

Det är bara det att jag inte kommer ihåg namnen på dem nu 

Men vi hade våra äventyr 

Och upptäckte vildmarken 

Vi var så långt från mänskliga samhällen 

Att det var skrämmande 

Och jag har sett döden i vitögat 

En bagge som trasslat in sig i ett elstängsel 

Flugorna och stanken var de saker jag kommer ihåg 

Men varför ska det finnas död? 

Och varför ska det finnas elände? 

Kan vi inte bara vara snälla mot varandra? 

Jag hade en tanke att en naturguide är en alltigenom snäll människa 

Och jag tänker det fortfarande 

Men det skulle kräva en annan dikt än vad jag har nu… 

Det finns andra saker att skriva om Kättbo förstås 

Såna saker som att det fanns en by som heter Kättboåsen 

Och att det fanns en familj där som hette Smedberg 

De levde på gammalt vis 

Lät sina djur gå fritt och satte upp varningskyltar för trafikanter 

Vad som hände med den familjen är ingen sak 

Som jag ska ta upp här 

Saker händer och 

Det är tidens gång 

Så jag låter dessa ord påminna mig om 

Att det funnits en gång 

När saker och ting i Kättboåsen såg annorlunda ut… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet men väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom det regnade ute. För ett tag satt vi bara där och gjorde ingenting. Det finns ingen snö att skotta så det finns inte så mycket att göra. Däremot åkte vi ut på tur och jag fick se ett ställe jag aldrig sett förut. Nämligen Byggmax. Vi skulle köpa någon masonitskiva eller något liknande. Och efter det åkte vi till Brandholmen där vi släppte av Veronika. Sen släppte Patrik av mig hos mamma. Jag hade ringt innan så hon visste att jag skulle komma. Hon var ändå inte riktigt påklädd när jag klev in. Men det gjorde inget och jag satte på tv;n. På tv4 så visade de Nyhetsdagen. Till mat åt vi rester som var spagetti och köttfärsås. Och till det en god sallad beståendes av blomkål, tomater, paprika, kryddor och vinäger. För det mesta såg vi på Nyhetsdagen. Innan såg vi lite av Gränsbevakarna på tv5 också. Jag bytte dock till ettan efter ett tag där det sändes något program som heter Hemma igen och som jag inte har någon koll på. Där ingen skulle tro att någon kunde bo däremot hade jag sett förut. Och den här gången var det på någon ö i de norska fjordarna. Jag funderar hur jag ska ta mig dit dock. Jag har en tanke, och det kanske till och med blir en scen i min bok, att någon tar sin bil och åker tills vägen tar slut. Sen är det bara fjäll så långt ögonen kan se. I vilket sammanhang jag ska skriva det i har jag inte kommit underfund med än. Men det är bara en tanke från min sida. Efter det fick vi rasta Bella som både kissade och bajsade. Vi åkte till ICA knuten där jag handlade baguette, mjölk, iskaffe, chips och Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka. Vi åkte även till Jula där jag köpte mig en reflexväst så jag syns där ute i mörkret. Väl hemma så var det bara att sätta på radion, datorn och packa upp alla varor. Och nu ska jag väl skriva en dikt till poesiträffen som är imorgon… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Ungefär kvart i ett-tiden åkte jag ner till stan där jag började med att ta ut pengar och gå till Clas Ohlsson där jag köpte batterier och fick pannlampa på köpet. Efter det gick jag till Bastard burgers där jag är en rätt trogen kund numera. Jag tog en meny som heter The New Yorker och efteråt prövade jag Ben and Jerrys. Efter det gick jag till Stora torget där jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Men efter ett tag så tittade jag lite noggrannare på vad de hade i marknaden. Jag lyssnade på lite musik och köpte lite glögg. Köpte lite grönkålschips och någon slags dricka av några UF-företag. Fick inspiration att själv starta företag men prata om när jag vi drev UF-företag i Älvdalen. Då gjorde vi några slag stubbeldar som vi motorsågade fram. Jag kan komma ihåg att det var mycket med ekonomin och namn och hur man säljer så mycket som möjligt. På många sätt påminner det om en redaktion så det är väl lite det de är. Efter Stora torget gick jag till Gripsholmsparken där det skulle vara fackeltåg. Det är Nyköpings nätverk för fred i Gaza som anordnat det och jag gick med en fana med en annan. Vilket var lite ansträngande. Jag hörde också någon ropa “Heja Israel”. Det är ungefär såna krafter vi har att kämpa mot alltså. Men så; när vi var framme i Teaterparken så lästes namn upp på de som hade mördats. Det var alltså barn som inte hunnit fylla ett än! Den verklighet de lever måste vara fruktansvärd att leva i! Sönderbombade städer! Ett hem som inte går att bygga upp. Sen har vi det här undermedvetna. Alltid det undermedvetna. Hur ska det kunna läka någon gång? Och hur många idéer ska jag få innan det tar stopp? I å för sig känns det som det har tagit stopp. Det känns som jag inte kan krama ut något mer. Men i å för sig så längtar jag ju bara efter kärlek och sex och sånt där som alla andra gör. Jag bara undrar när jag ska få uppleva det. Kommer jag få uppleva det? Vad är det som tar emot? Vad är det som är så svårt? Jag fattar det inte. Jag känner mig bara så förvirrad. Men i mitt undermedvetna går jag längs med gågatan i Nyköpings centrum. Asfalten spricker och små plantor tittar upp. Det gröna övervinner det gråa. Kanske behöver jag bara lite mer färg i mitt liv. Kanske. Men det har fortfarande inget med kärlek och sex att göra. Det känns som man har så svårt att bestämma sig. Vad man ska känna. Men jag hoppas jag känner något. För det känns som jag har hittat något…