Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet och väl på jobbet var det bara att byta om. Idag skulle vi sanda framför portarna. Det blev en del sandat, måste jag säga, på både det ena och andra stället. Men vi nöjde oss efter ett tag och slutet satt bara jag och Patrik i arbetslokalen. Jag sa att jag skulle till släktforskningen och då sa han att han kunde skjutsa mig. När han hade gjort det så gick jag in i släktforskarsalen och började forska på min finska sida via Ancestry. Vilket inte var lätt till en början då jag blev utloggad när jag klickade på länken. Men efter ett tag hittade jag rätt och fick upp en massa namn på min farfars sida. Den starkaste livshändelsen jag läst om idag är nog om en dotter som bara blev fyra månader. Det är sånt som händer och sånt som hände oftare förr i tiden. Det var många barn och bröder och systrar att skriva upp. Och kaffe och kakor bjöd de på. Eller ja; man betalade för det men de bjöd i alla fall på det. Jag kommer nog dela hela släktträdet för allmän beskådan lite senare dock. Det är alldeles för mycket att skriva här. Jag fick sms om att någon från biblioteket skulle vara här 16:30 så jag gick från släktforskningen lite tidigare. Jag hann inte riktigt skriva färdigt men det gjorde å andra sidan inget. Väl i gemensamhetslägenheten så fick jag berätta vad för aktiviteter jag hade gjort på biblioteket. Jag berättade om Skrivresponsen och poesiträffarna. Jag fick även höra att man kunde låna böcker på biblioteket, på bokbussen eller reservera den på telefon. Jag hann nämna att jag funderade på att starta journalistgrupp på biblioteket i alla fall och det sa hon att hon skulle skriva upp. Jag tyckte också att en där var så sjukt sexig men jag sa inget för det är väl inte sånt man säger på ett sånt möte. Jag tycker det är så svårt också när man hela tiden möter olika personer och det är allt annat än de personer man vill möta. Nu till matstödet till exempel kom en personal och någon praktikant. Alltså de kommer hela tiden. Nu hade jag tur som hade något att göra. Jag lagade alltså makaroner med frusna grönsaker, chicken nuggets och pesto. Men nu kom alltså samma person på medicinstödet och jag bara känner VARFÖR FÖRÄNDRAR DU DIG INTE? Det är bara samma rutin gång på gång. I alla fall. Nu kommer jag förmodligen spela minecraft och gråta för att vi inte kan förändras. Eller så skriver jag eller läser. Det kan ju faktiskt vara lite tröstande i sig. Jag tycker i alla fall det…