Idag började jag dagen med att göra mig en stor skål med risgröt och pulverkaffe. Jag såg färdigt någon youtube-video av Stamsite och spelade lite minecraft. Diskade lite och ringde lillebror för att fråga om vi skulle åka till mamma efter klättringen. Jag ringde även mamma och sa att jag och lillebror skulle komma. Vi tog med oss gitarrerna för vi trodde att vi skulle orka spela. Det gjorde vi inte. Jag tog en matlåda till lunch som var den här korvgrytan som de hade tipsat om på Nyhetsdagen på tv4. Den bestod utav ris, falukorv, gul lök, vitlök, spetskål, hel kummin, passerade tomater, tomatpuré, grädde och Sambal Badjak. Jag kommer inte ihåg om det var något mer i men det var det jag mindes i alla fall. Mycket god matlåda även idag! Lillebror kom någon gång i halv två-tiden. Ingen av oss visste egentligen var klätterlokalen låg men jag hade det uppskrivet på maps så vi visste i alla fall att vi skulle åka till Skavsta. Jag visste adressen så jag visste precis var vi skulle vara. Väl i lokalen så kunde vi ta av oss våra jackor och skor. Jag hade redan bytt om till de dyra träningskläderna som vi hade köpt på Stadium (tror jag) och nu skulle jag bara skriva in mitt namn och betala. Eftersom jag inte har Svisch så fick lillebror ta kostnaden för oss båda så betalade jag honom kontant. Vi fick leta upp några klätterskor som vi kunde få på oss och sen fick vi en genomgång om bouldering. Något jag var rätt ovan vid. När jag klättrade i Älvdalen så klättrade jag alltid i sele. Men det gick igenom rätt självklara saker som att man inte skulle stå rakt under den som klättrar, man skulle inte vrida sig när man landar eftersom man kunde skada knäna då, man skulle inte klättra rakt under en och man skulle inte spotta på varandra. Rätt självklara saker egentligen men viktiga att tänka på när man ska till att bouldra. Så när det väl var dags att klättra så var vi väl förberedda. Det kändes som jag gjorde lite fel i början dock. Lillebror kom upp som det var den självklaraste saken i världen och jag blev verkligen glad att se honom i sitt rätta element. Det var några leder som jag lyckades klättra i alla fall. Det var en led som jag lyckades klättra ända upp på. Resten hade jag problem att komma upp på. Jag tror det var för att jag gjorde det för komplicerat genom att luta mycket. Man skulle ju ha raka armar men man ska också arbeta mycket med benen. Det fanns leder som var extrema. Jag är inte säker på om jag någonsin kommer kunna klättra dem. Men det kanske kommer en tid när jag sitter upp och ner och kastar mig en meter upp i luften och tar den svåraste leden på väggen. Vem vet. Jag klättrade ju en hel del i Älvdalen. Jag har men från det också. Jag har ett ärr på höger hand där jag fastnade i säkringen när en snabb klättrare föll i selen. Men selen klättrade vi inte med den här gången. Vilket jag var ovan vid. Som jag sa. Men jag skulle helt klart göra det igen. Jag kan bara önska att jag fick en så bra genomgång av klättringen i Älvdalen men det är en försvunnen tid. Andra saker jag hade velat prova är att kanotpaddla, forspaddla och isklättra. Och sen kanske jag börjar med jiu jitsu igen. Men ska jag klättra igen? Vad tycker ni? Jag tyckte det var roligt. Det går ju åt en hel del vatten och är man ovan så blir man snabbt trött. Men håller man på för ett tag så lär man sig hur man ska stå för att komma uppåt. Det här med raka armar och mycket ben. Vi får se om lillebror vill köra mer annars får jag väl ta bussen dit. Det går några stycken om dan till Skavsta. Det är väl sådana som ska flyga, så att säga. Men jag kommer inte glömma det här på mycket länge. Jag kommer nog få blodad tand för det här och kanske få bli medlem om inte min god man är allt för omöjlig. Har ni några frågor om klättring? Jag ska försöka svara dem bäst jag kan i så fall men kan väl inte säga annat än att det var roligt. Glömde nämna att det kan vara farligt också om det görs på fel sätt. Men det tror jag ni förstår. Efter klättringen åkte vi till mamma och hunden Bella blev så glad att se oss att hon inte visste var hon skulle ta vägen. Tv;n fungerade inte sades det men chromecasten fungerade i alla fall. Vi såg på en sändning om det galna uttalandet av Donald Trump att ta över Grönland och vad alla andra sa om det. Lillebror ville hem så vi fick lov att flytta över gitarren till mammas bil. Sen lagade vi till mat som var lax, potatis, någon kall sås och ärter. Efter det satte jag på Monsen och nationalparkerna på mammas mobil eftersom den var det enda man kunde casta ifrån. Det har varit mycket vildmark i mina tankar den senaste tiden. Men då hade det varit bra med körkort också. Efter Lars Monsen såg vi på Stjärnorna på slottet där Lasse Kronér berättade om sitt liv. Pappa ringde och sa att det inte blev några sockor men libanesisk restaurang halv sex. Vi var nästan full trupp förutom en person som var lite lustigt men hade sagt något grovt rasistiskt en gång. Jag önskar verkligen att det inte var en så stor grej av det. Men det känns som det är lite anledningen till att de flyttar till och med. Min största farhåga är att min lillebror ställer in sitt deltagande i restaurangen till och med. Men jag kan inte för mitt liv förstå varför man skulle vilja vara rasistisk. Världen är internationell. Länder är bara linjer på en karta. Och det är extremt osexigt att vara rasistisk. Min åsikt i alla fall. Jag vill inte att det ska påverka vår relation när vi gör aktiviteter utan att vi fortsätter göra aktiviteter som att spela gitarr, klättra eller vem vet, kanske forspaddla? Av den anledningen vill jag inte lämna klättringen än heller eftersom det är så lätt att bli bekväm och jobba och glömma bort allt annat roligt som man kan göra. Men jag tycker det är så tråkigt hur det har blivit. Jag undrar om den här personen inser hur farlig rasismen är? Om hon läst Kafkapaviljongen? Sen så känner jag ju inte den personen så mycket men det var bara det jag ville säga. Rasismen är farlig. Livsfarlig till och med. Men jag vill inte att det ska förstöra allt annat roligt man kan göra. Så hur kommer framtiden för mig se ut? Kanske ses jag som vänsterbliven och sätts i läger. Men jag kommer i alla fall stå för mina åsikter. Det är något som jag aldrig överger. Ända in i döden om så krävs. Nu är det väl ingen som vill dö men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag bara hoppas att det här inte förstör relationen jag har med lillebror. Jag vill verkligen klättra igen. Men man måste kunna få vara vänster och hålla på med fysiska aktiviteter också. Annars känns det som livet kommer bli för tråkigt. När man precis börjat. Det var som personalen sa. Att hon blev så glad att jag blev glad. Att jag liksom lyste upp. När jag pratade om alla aktiviteter jag kunde göra. Det är den glädjen jag vill stanna kvar vid. Men rasismen är mörk. Vi står inför ett oerhört mörker i höst. Då behöver jag kunna klättra för att klättra ur denna dynghög som SD består utav. Metaforiskt jag vet men inte på långa vägar lika metaforiskt som Björn Ranelid. Efter maten så rastades Bella och jag handlade baguette, mjölk, Mer svartvinbär/hallondricka och choklad på ICA knuten. Jag fick skjuts hem och just nu sitter jag och lyssnar på Everyday astrounauts stream från Astro Awards. Också en grej som är internationell. Uppe från rymden kan man se att världen inte har några gränser. Tänk om fler kunde tänka så! Annars har jag precis börjat se One battle after another på HBO max. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska se. Jag har börjat se om Welcome to Derry också. Men som det är just nu så ska jag se färdigt Astro Awards. Framtiden är oviss för mig. Folk kommer vara arga för att jag är vänster. Jag kan inte göra så mycket åt det tyvärr. Rasismen är ett så oerhört mörker. Varför skulle något levande vilja vara där? Nej tacka vet jag att vänstern finns som en motkraft till allt det mörka. Kommer jag få leva med det beslutet framöver? Förmodligen. Folk kommer vara arga på mig. Kalla mig vänsterbliven, kommunist eller vänsterfitta. I värsta fall döda mig. Vilket jag verkligen hoppas inte sker. Jag bara hoppas att relationer inte förstörs på grund av det här. Det vore så tråkigt om vi slutade göra allt tråkigt som att spela gitarr och klättra. Men jag känner att orden lite tar slut här. Det är så skrämmande att stå naken för den här verkligheten. För den breda sverigedemokratin så är man förmodligen ett uttalat hot. Trotts det finns det ingen plats jag hellre skulle vilja befinna mig på. Jag har varit med i Ung Vänster ända sen jag gick i Brunnsvik. Då var det kongress. Då sa de att det kanske hade funnits andra evenemang som hade varit roligare att gå på som anordnas av Ung Vänster. Jag har varit på sommarläger i Åmål veckokurs i Söderhamn, nått event i Arboga och åtskilliga fler städer. Jag har sett flera städer innan jag började jobba. Jag har varit med i styrelsen i Vänsterpartiet Nyköping och vi har haft våra konflikter men jag har alltid tyckt att de löses med tiden. Vi kan inte börja se ner på varann. Vi har inte råd med det i den här valrörelsen. Så framtiden är oviss. Men jag kommer ändå knacka dörr för Vänsterpartiet på söndag. Hinner något hända innan dess så får jag väl tänka att det är priset man får betala för att vara politiskt aktiv. Men jag väljer glädjen och förhoppningsvis kommer jag fortsätta klättra! Jag vill verkligen det! Just nu är jag för trött att göra något mer dock. Jag är så trött, mentalt, vilket man blir av att skriva mycket. Vi ska ju inte bli som trettiotalets Tyskland! Vi har ju kommit överens om nazism är en dålig grej! Att de slutar med förintelseläger och tortyr! Det finns inget liv i ett sådant mörker. Vi kommer ångra oss så extremt mycket. Kommer inte kunna leva med oss själva. Skulden kan liknas vid den tyskarna kände efter andra världskriget. Jag ska skriva om annat. Jag lovar. Men först ska jag se färdigt Everyday astrounauts Astro Awards. Hata mig inte för det!