Så mycket som har skrivits om Olof Palme redan. Och så har också jag gjort. Skrivit mycket om Olof Palme alltså…
Och nu säger de att de löst mordet. Men kommer det verkligen läka det sår som kom till då? Genom att skjuta en socialdemokratisk statsminister på öppen gata?
Jag tror inte det. Men hoppas kan man ju alltid…
För att läka något sår så krävs något mer, harmoniskt, som man kan känna sorgen i. Ge uttryck i det tunga. Så att också jag kan känna sorg. Över de som gått bort i närheten av mig. Känna sorg för att tyngden blir lite lättare när man funnit harmoni med sig själv…
Här lite om mordet…
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y3agRr/hemliga-sparet-i-engstromutredningen-stay-behind
Jag rekommenderar att alla som vill, som är intresserade eller som inte alls tyckte om Olof Palme, tar en titt på stillfilmen ”En vecka med statsministern”. Där finns en samlad bild om det stressiga liv han levde, om allt gott han försökte göra och även det onda som drabbade honom.
Ta en titt i arkivet, sörj och förstå hur många fel vi har begått! Sverige har blivit mer ojämlikt än någonsin! Det är bara den med öppna ögon som ser detta. Så öppna ögonen, ge dig ut och se efter själv. Det finns där, jag lovar det! Jag vet det eftersom jag själv lever i det…
På SR:s hemsida finns det ett arkiv av radioinspelningar av Palme, om Palme och övrigt om Palme under hans levnadstid.
Olof Palme blev ju även internationellt känd. Och spåren av det kan man se på denna hemsida.
Jag rekommenderar starkt till alla som inte sett dokumentären, att se den. Där får man inblick i så gott som varenda vrå av hans liv. Jag rekommenderar framför allt till er som inte tyckt om honom särskilt mycket. Det kan vara ett tillfälle att lära känna honom; han förändrade världen och det borde vara det största framsteg en människa nånsin kan uppnå. Tack Palme! Synd att ditt liv blev allt för kort…
När folkrörelserna klipptes bort
Här är en ledarartikel från Dalademokraten av Göran Greider som ser på dokumentären med ett kritiskt öga. Det handlar om folkrörelser som ska ha varit en stor del av Olof Palmes liv men som inte haft lika stor del i filmen.
Frågan jag ställer mig är om man inte vågat ta med folkrörelser i filmen för att folk är emot dem på något sätt. Om det legat något undermedvetet i det, att hatet fortfarande gror och sjuder och att regissörerna tagit hänsyn till det. Det gäller ju att ta det försiktigt, samtidigt måste man ju få fram informationen någon gång.
Dock är Palmedokumentären intressant på sitt sätt även om den inte tar med folkrörelserna särskilt mycket.
Här är boken som Göran nämner i sin bok och som visst ska innehålla lite mer annan information om Palmes liv.
Göran Greider: Ingen kommer undan Olof Palme
Lika medryckande som motsägelsefullt
Sen finns det så klart kritik på kritiken. Det är klart att det ska finnas! Jag menar; sånt här ska ju inte vanligt folk förstå sig på: ”Bäst att skriva det med så komplicerade ord som möjligt så att vanligt folk inte förstår någonting men förstår att denna bok, det är inget att läsa för den tillhör Socialdemokratins drömvärld!”. Ungefär så kändes dessa recensionerna. Men själv känner jag att; ju mer kritik en bok väcker, dålig som bra, desto intressantare kommer antagligen boken bli att läsa.
För hur intressant vore det att läsa en bok som inte väckt några känslor, som eventuellt blir till kritik i en artikel sen? Dessutom blir dessa recensioner, ironiskt nog, ett sett att göra sig intresserad av dessa böcker, eller annan kultur också för den delen.
Skogsnytt 