Får jag lov,

att ta dig,

till ett land,

som ingen längre tror på.

”Vartå?” kanske du undrar.

”Räcker det med alldeles utanför dörren?”

”Va? Men det är väl inget land som ingen tror på?”

”Nej. Men en gång i tiden var det det!”

”Men varför skulle ingen tro på det landet längre?”

”Om du fortsätter att sitta ner på din bak där i all evighet så blir du automatiskt ingen eftersom ingen ser dig utom jag. Kom nu då!”

”Okej då!”