Jag har inte längre någon anledning till att hålla mig borta från internätet. Det finns så mycket jag vill veta och så mycket inspiration jag vill hämta.
Men på senare tid har jag upptäckt att den största inspirationskällan oftast har varit mig själv. Och då har det oftast handlat om gamla anteckningar jag skrivit ner av bara farten för att sedan lägga undan och glömma bort dem, precis som om de aldrig funnits! Men när jag sedan hittat dem så har de varit som en guldgruva av ovärderliga tankar och funderingar!
Jag kan bara nämna att jag inte fick dator förrän jag fyllde arton år! Innan dess försökte jag mig på att skriva ner små berättelseanteckningar, dagboksanteckningar, dikter och rent allmänna funderingar. Men när jag väl hade fått en dator var jag som fångad i nätet och det tog inte lång tid innan jag var introducerad till Facebook och fast i andras dagboksantecknande.
Jag har länge varit starkt kritisk till allt vad Facebookande heter, men när jag själv gick ur Facebook var det som att jag hade lämnat en gemenskap, ett sammanhang och ibland kunde jag överfallas av en känsla av tomhet.
Jag hade börjat på en kurs i ekologisk odling och hållbar livsföring i Skattungbyn och kände för första gången en gemenskap utan att vara med i sociala medier.
Men det fanns ett djupare hål i min själ. Och det kom efter Brunnsvikstiden: Jag hade lämnat allt bakom mig och visste inte längre hur det stod till med den skolan. Jag visste inte hur det var med mina kompisar och kurskamrater. Eller hur det skulle gå för mig…
Det hålet har jag aldrig kunnat fylla igen helt, men det har sakta läkt. Jag har själv fått kämpa mig upp på mina egna ben, precis som det brukat vara i det kalla samhälle som skapats under Alliansens åtta år vid makten.
Men nu har vi fått en ny Regering och en ovis framtid väntar.
Det kommer ta tid att läka de sår som skapats och inte blir det bättre av främlingsfientligheten börjat gro. Vad vi behöver behöver är gemenskap och en välkomnande famn.
För inte blir det bättre av att vi sitter för oss själva i ett mörkt rum någonstans bara för att kolla upp vad någon gjort?
Kanske att det behövs en tvärvändning i folks liv där man strejkar mot sitt eget Favebookanvändande?
Kanske att vi börjar upptäcka varandra då?