För ett litet tag sen läste jag ett kapitel ur Henning Mankells självbiografiska bok Kvicksand där han går igenom den tid från det att han hade drabbats av cancer tills det att han blivit behandlad från den. I detta kapitel berättar han om när han fick sin identitet och vilken oväntad insikt det var. Han nämner även att ”identitet förutsätter medvetande” och sätter därmed fingret på det som gör oss till människor; att vi har känslor och olika sätt att uttrycka dem på!

När det kommer till mig själv så har jag känt att just skrivandet har varit en livlina för att bevara identiteten! Det har helt enkelt varit ett sätt att berätta vem jag är och vad jag gör på denna plats vi kallar jorden!

Samtidigt är identitet inget man lagt så stor vikt på; det helt enkelt bara finns där! Det är oftast andra människor än en själv som lägger märke till den och det är väl det som gör oss människor så speciella i förhållande till andra djur! Det är först när man själv sitter där framför datorn och börjar skriva om sitt eget liv som minnena börjar vecklas upp och som det glömda börjar komma tillbaka; man börjar minnas igen!