I skogen…

Jag har idag fått uppleva svårigheten med att vara själv och affischera. Jag har idag varit till mina gamla hemtrakter i Brankärr och, samtidigt som jag har upplevt gamla minnen, även fått titta mig en och annan gång runt ryggen för att se efter så att ingen ska komma och klaga på att man håller på fular ner miljön eller liknande. Det var dock inga problem för den gången, men det verkar dock som om någon eller något har tagit sig orken att riva ner de gamla affischerna som jag hade satt, vilket hade gjort mig både ledsen och upprörd:

Vem är det som tar sig rätten att riva ner ens affischer? Och varför; varför gör man det?

Det är för mig helt obegripligt, särskilt med tanke på att det faktiskt kan tänkas vara någon som kan vara intresserad av det som står där! Sedan kanske vissa tycker att Ung Vänster är lite väl extrema som organisation, men då kan man inte hålla på och riva ner ens affischer i så fall? Då är det bättre om man håller det för sig själv så att den som är intresserad har möjlighet att, i över huvudtaget, se att Ung Vänster finns och att vi är aktiva!

Så skärpning, på den eller de, som rev ner dem!

Nu kanske det låter som att det bara har hänt negativa jobbiga saker, men det kan jag direkt säga att det inte alls har! Det har varit en helt underbar dag med mycket sol och cykling! Och vid ett tillfälle träffade jag en så härlig tjej som frågade vad jag gjorde för något. Jag berättade att jag kom från Ung Vänster och att jag höll på att affischera Ung Vänsters senaste ”Hänger du löst?”. Hon frågade vad Ung Vänster var och jag förklarade att det var Vänsterpartiets ungdomsförbund. Då frågade jag om hon skulle tänka sig att gå med i Ung Vänster, men det ville hon inte. Hon måste ha varit något på sex-sju år och jag måste ha framstått som en läskig vänstergubbe!

En lite ny teknik jag har använt mig av under min affischeringstur är att sätta flera affischer på rad. På det sätter tänker jag att det blir lättare att se, men även lite svårare för den som fått för sig att riva ner mina affischer. På detta sätt syns vi bättre och blir, förhoppningsvis, fler som vill ta kampen för ett rättvisare samhälle!

Sedan kunde jag inte låta bli att ta kort på vrålbygget i Nyköpings hamn som nog inte har undgått någon och jag kan bara undra; Vem har råd med vrålbygget? Vem eller vad är det som finansierar vrålbygget? Och vem eller vilka kommer ha råd att bo där?

Förmodligen bara dollarmiljardärer, tyvärr…

Vid Arbetsförmedlingen

Och slutligen en bild från Arbetsförmedlingen (jag hoppas inte att de har något emot att jag organiserar de arbetslösa…).

Det var allt för idag! Och till vidare; ha det bra och glöm för guds skull inte bort; vi finns överallt!