Jag är arbetslös. Det betyder att jag varje månad mellan den första och fjortonde ska rapportera in till Arbetsförmedlingen alla jobb jag sökt, med risk för att annars få aktivitetsersättningen indragen. Aktivitetsersättningen ligger på ett ungefär på tretusen kronor om månaden vilket för tillfället innebär att jag bor hemma.
Att leva med denna vetskap att ens aktivitetsersättning kan bli indragen så fort man inte lyder Arbetsförmedlingens krav på oss arbetslösa försätter en själv i en väldig osäkerhet. Men framförallt förstörs ens vardag av alla måsten och krav från samhället i stort som gått på Arbetsförmedlingens lögner om den late arbetslöse som inte gör någonting för samhället.
Frågan är då vad man kan göra för samhället när man är arbetslös? Var, i min vardag, ska jag hitta ork för att fortsätta söka jobb? Det, som för övrigt, har blivit något som vi ägnat större delen av våra liv åt?
Så vart tog våra liv vägen? Jag tror den försvann någonstans i och med Reinfeldts införskaffande av den så kallade ”Arbetslinjen”…