Lovet tillbringades på välkänd mark. Det firades hemma i Mora. Där hade jag inte varit på hela den tid som jag hade varit i Brunnsvik. Jag visste inte om det var på grund av allt som jag hade haft att göra där eller om jag bara inte hade haft lust att åka i dit. I vilket fall som helst var jag där nu, och oavsett om jag gillade det eller inte, så var det mitt hem. Och det låg i närheten av Siljan i Mora-Noret området. Det var lite trångt men det gick att va där; jag sov i ett hörn av vardagsrummet. Och även fast jag inte hade så mycket rum för mitt eget privatliv så räckte det för tillfället i alla fall. Det var ju inte så ofta som jag var här i alla fall…

Kanske om jag skulle flytta hem igen, att jag skulle få mer ro i själen? Inte behöva tänka så mycket mer på allt som hände i Brunnsvik?

Men det var inget jag tänkte på då. Jag tänkte bara att jag skulle orka. Jag tänkte aldrig att jag skulle bryta ner mig; att sorgen efter min farmors bortgång till slut skulle hinna ikapp mig och att allt det som jag hade kämpat för en dag skulle ta slut…

Jag tänkte bara att jag skulle tillbaka till Brunnsvik. Och med det i tankarna återvände jag till en skola som hade förändrats helt i grunden…