Månad: september 2018

Tagen av polisen

Jag hade precis kommit ut från psykiatrin och mobilen pep konstant i flera minuter. Jag hade inte haft den på på två veckor och även fast jag funderat på att sätta på den så hade jag inte gjort det av någon anledning. Kanske att allting runt omkring krävde för mycket av min uppmärksamhet för att jag skulle kunna tänka på den. Så var det nog. Och jag hade haft den avstängd rätt länge. Hela två veckor. Vad var det som hände under de här två veckorna? Och vad var det som krävde min uppmärksamhet?

Ganska mycket faktiskt. Till en början var det rätt märkligt; jag hade blivit ditskjutsad efter att ha grälat med min mamma och polisen hade kommit för att hämta mig. Men då de inte hade vetat vad de skulle göra av mig så hade de skjutsat mig till psykakuten istället…

De två veckorna hade varit rätt märkliga. Faktiskt. Jag ville helst inte tänka på dem; det var rätt mycket som jag skämdes över och som jag inte ville göra igen. Men jag kunde inte komma ifrån det faktum att anledningen till att jag hade hamnat där var för att mina föräldrar skickat polisen på mig och att de tyckt att jag betett mig konstigt. Jag kunde inte förstå varför. Jag kunde inte förstå hur man kunde komma på en så dum idé som att skicka polisen på en. Hade man gjort illa någon? Hade man gjort något som var olagligt? Man hade grälat lite. Och de sa att mamma var rädd för mig.

Hur kan man vara rädd för sin egen son? Var det ens möjligt?

Tydligen. Hon hade ju inte vågat komma hem. Och jag hade bara gått runt och varit irriterad för att hon inte kunde möta mig. Som en normal människa. Som en normal medmänniska. Som de flesta människor hade gjort. Men istället hade jag fått lov och gå runt i lägenheten. Fundera på vad jag hade gjort för fel. Men jag kunde inte hitta något svar på den frågan…

Kanske om jag gick ut att jag skulle hitta något svar på frågan? Ta långa promenader? Ströva omkring utan något mål eller mening? Det var ett ganska konstigt beteende förstås och jag förstod fortfarande inte vad jag gjorde för fel. Det hjälpte mig knappast att jag blev argare. Och att mamma blev räddare. Konflikten var mer infekterad någonsin av en anledning som jag inte kunde förstå och jag kunde inte längre prata med mamma. Det var där någonstans som de skickade polisen på mig. Så kanske att det inte var så konstigt trotts allt. Men det löste ju knappast konflikten; att jag inte kände mig hemma. Men den natten sov jag hemma hos pappa i alla fall. Och kanske jag skulle göra det över sommaren i alla fall…