”Svärtan han vaknade till de nätterna var blind och ogenomtränglig. En svärta som fick lyssnandet att göra ont i öronen. Ofta var han tvungen att stiga upp. Inga ljud utom vinden i de kala och svartbrända träden. Han reste sig och stod och vinglade i det kalla autistiska mörkret med armarna utsträckta för balansens skull medan balanssinnet i kraniet utförde sina beräkningar. En gammal historia. För att finna det lodräta. Inget fall som inte föregås av en lutning. Han tog väldiga marschkliv ut i tomheten samtidigt som han räknade dem för att hitta tillbaka. Ögonen slutna, armarna roende. Lodrätt i förhållande till vad? Något namnlöst i natten, malmåder eller urmassa. Till vilket han och stjärnorna gemensamt var satelliter. Likt den väldiga pendeln som i sin rotunda under den långa dagen förtecknar rörelser hos ett universum om vilket man kan säga att det ingenting vet och ändå vet att det måste göra det.

Det tog två dagar att genomkorsa den askfyllda såriga terrängen. Vägen bortom den löpte utmed krönet av en ås där den sterila skogsmarken föll av på båda sidorna. Det snöar, sa pojken. Han tittade upp mot himlen. En ensam grå flinga singlade ner. Han fångade den i handen och såg den upplösas där som kristenhetens sista hostia.

De fortsatte tillsammans med presenningen över sig. De våta grå flingorna snurrade ner ur en tomhet. Grå snösörja vid vägkanten. Svart vatten rann fram under de blöta askdrivorna. Inga fler bål på de avlägsna åsarna. Han tänkte att alla blodkulterna måste ha tagit kål på varandra. Inga färdades på den här vägen. Inga stråtrövare, inga plundrare. Efter ett tag kom de till en bilverkstad, och de ställde sig i dörröppningen och tittade ut på det grå snögloppet som drev ner från höglandet.

Det samlade ihop några gamla trädlådor och gjorde upp en eld på golvet, och han letade upp några verktyg och tömde varuvagnen och satte sig och tog itu med hjulet. Han drog ur bulten och borrade ut axelhylsan med en drillborr och satte i ett nytt foder av en rörstump som han sågade till rätt längd med en bågfil. Sedan monterade han ihop alltsammans igen, rätade upp vagnen och rullade runt med den. Hjulet uppförde sig ganska bra. Pojken satt och iakttog arbetet.”