”På morgonen drog de vidare. Ödemarker. En vildsvinsfäll uppspikad på en logdörr. Sjabbig. Ynklig svans. Inne i logen hängde tre lik taksparrarna, förtorkade och dammiga i de bleka ljusstrimmorna. Det kan finnas nånting här, sa pojken. Det kan finnas lite majs eller nånting. Vi går härifrån, sa mannen.

Mest oroade han sig för deras skor. För dem och för maten. Ständigt för maten. I en gammal spåntäckt rökbod hittade de en skinka på en köttkrok högt uppe i ett hörn. Den såg ut som något hämtat ur ett gravvalv, så torr och skrumpen var den. Han skar upp den med sin kniv. Mörkrött och salt kött inuti. Saftigt och friskt. På kvällen stekte de köttet i tjocka skivor över sin eld och lade skivorna att puttra tillsammans med burk bönor. Senare vaknade han i mörkret och tyckte att han hade hört oxhudstrummor ljuda någonstans bland de låga mörka kullarna. Sedan bytte vinden riktning och allt som återstod var tystnaden.”