”Häckarna utmed vägen hade gett vika för svarta björnbärssnår. Inga spår av liv. Han lät pojken stå på vägen med revolvern medan han själv steg uppför en gammal kalkstenstrappa och gick längs mangårdshuset, medan han skuggade ögonen och kikade in genom fönstren. Han steg in genom köksdörren. Skräp på golvet, gamla tidningar. Porslin i ett vitrinskåp, koppar som hängde på sina krokar. Han gick genom gången och stannade upp i dörren till vardagsrummet. Det stod en tramporgel i ett hörn. En teveapparat. Billiga stoppade möbler och en gammal snickrad chiffonjégarderob av körsbärsträ. Han steg upp till andra våningen och gick genom rummen. Allt var täckt av aska. Ett barnrum med en kramhund som satt på fönsterbrädan och tittade ut på trädgården. Han letade igenom garderoberna. Han rev upp sängkläderna och fick fram två fina yllefiltar och gick nedför trappan igen. I skafferiet fanns tre burkar med heminlagda tomater. Han blåste dammet från locken och granskade burkarna. Någon före honom hade inte litat på dem, och när det kom till kritan gjorde inte han det heller, så han gick ut med filtarna över axeln och de begav sig av på vägen igen.”