Sidan 34- 35 av Vägen

”Pojken vaknade på natten och jämrade sig och mannen höll om honom. Ssch, sa han. Ssch. Det är lugnt.

Jag drömde en mardröm.

Ja, jag vet det.

Ska jag berätta vad det var?

Om du vill.

Jag hade en pingvin som man skruvade upp och så vaggade den omkring och viftade med fenorna. Och vi var i det där huset som vi brukade bo i och den kom runt hörnet fast ingen hade skruvat upp den och det var väldigt hemskt.

Okej.

Det var mycket hemskare i drömmen.

Jag vet. Drömmar kan vara väldigt hemska.

Varför drömde jag så där hemskt?

Det vet jag inte. Men nu är det ingen fara. Jag ska lägga mer ved på elden. Somna om nu.

Pojken svarade inte. Sedan sa han: Uppdragsnyckeln vred sig inte.

Det tog ytterligare fyra dagar att komma ner från snön, och till och med efter det låg det snöfläckar i en del vägkrökar och vägen var svart och våt av smältvattnet uppifrån. De kom ut längs kanten av en djup klyfta och långt nere i mörkret rann en flod. De stod och lyssnade.

Höga klippor på andra sidan kanjonen med smala svarta träd fastklamrade vid branterna. Ljudet från floden tystnade. Sedan återkom det. En kall vind blåste upp från terrängen där nere. De behövde hela dagen för att nå fram till floden.”

Lämna en kommentar