”En dröm jag hade var i underjorden. Jag befann mig i något som liknade laboratoriemiljö; väggarna var av stål och det fanns gångar lite här och var. Platsen vi kom ifrån var lagt i mörker. Det gick inte att se tillbaka. Framför oss gick en stor trappa till en högtidligt höga trädörrar och ovanför den stod det ”DÖDEN”. Vi trodde det var ett skämt; en tjej, jag och en kille. Men när tjejen gick fram för att se efter vad som fanns bakom den så blev vi riktigt skrämda.
Landskapet som öppnade sig för oss var fullt av gräs och även bergen långt där borta ända till horisonten var täckta av gräs. Det var oväder på gång och molnen var mörka. Det började blixtra i dem och det kändes plötsligt som vi alla dog på samma gång när benen vek sig under oss. Hjärtat slutade slå.
(En fortsättning)
Han hade vandrat i detta gräsbeklädda land bra länge. Men när han kommit bakom bergen kom han plötsligt till en ruin som var alldeles överbevuxen av klängväxter. Där på ett stenbord låg en bok som han fick lov att rycka loss eftersom den fastnat av bara åldern. Den var dock tom på text. Istället fanns blodsdroppar lite här och var i den. Det var en dödens bok.
I ån bredvid honom rann det luft. Hoppade man i den skulle man komma till upp och ner- vända världen. Men det var inget han skulle våga. Men han kanske skulle bli tvungen en dag.
Han la sig på en av stensofforna och började plötsligt slummra till. Han fick bilder framför sig av moln. Plötsligt hörde han blixtar mullra ovanför sig och plötsligt kändes det som han låg på moln.
När han tittade under sig så var allt vitt. Han tittade till vänster om sig och såg en stor guldport. Men även den hade det börjat växa mossa på. Han gick genom den gnisslande porten.”