Enligt Road Dahl så är känslan av att klättra/stiga:

”Att klättra utan att nå något mål kan vara tecken på att vi strävar efter ett mål som vi själva anar är ouppnåeligt. Det kan handla om högtflygande ideal eller orealistiska ambitioner som kompenserar för en rädsla från barndomen. Alternativt kanske vi försöker höja oss över massan av antingen altruistiska eller egoistiska skäl. Det kan vara värt att försöka återgå till drömmen genom aktiv föreställning, helst direkt när man vaknat, för att förstå motivet och för att se vad det är vi försöker uppnå eller undvika.

Att klättra på en stege är ofta en bild av professionella eller sociala ambitioner, medan ett berg står för livet i allmänhet. För Freud hade trappor uteslutande sexuell betydelse, men om stilen, höjden och utseendet på trappan verkar betydelsefullt kan den även ses som en symbol för vägen framåt. Att nå toppen tyder på intellektuella framgångar, medan att gå ned för trappor visar att någon är redo att konfrontera sina djupaste rädslor.

Att åka uppåt i en hiss visar på en närmast funktionell attityd gentemot sexualakten. I andra miljöer tyder stigande på en allt större självkänsla. Om känslan är så stark att den nästan blir fysiskt kännbar, är det nästan säkert en ”utanför-kroppen”-upplevelse.”