Förrutnelse. Och förrutnelse. Marken var jordig och blöt. Jag hade svårt att ta mig frammåt men gjorde det ändå. Inget växte här men likväl var det mycket som förmultnade här. Stanken gick inte riktigt att stå ut med. Och jag försökte ta mig frammåt utan att fastna i jorden. Jag var, inte så jättetrött, men riskerade att bli det om jag inte tog mig frammåt. Jag hade kommit någonstans ifrån, men kom inte ihåg varifrån. Det var någonstans som inte var här. Någonstans som var ett helt annat ställe. Och någonstans som var ett ställe som jag trivdes lite bättre på…

Men jag fortsatte gå. På den jordiga marken. Förrutnelse. Och förrutnelse. Jag behövde ta mig frammåt. Men var skulle jag någonstans nu? Allting hade ju bara ruttnat. Allting hade ju bara förrutnat…

Och så också jag. Också jag skulle förruttna…