”Jag måste skriva något om förra veckan. Som var så himla märklig. Fast när jag skulle gå hem från jobbet idag så var det en som kommenterade hur jag inte kom i fredags. Men i alla fall; förra veckan var lite annorlunda…

Jag hade min storebror på besök. Vi åt mat på restaurang, bada i Oxelösund och städade mitt rum. Och nu undrar jag vad jag gjort…

Praktiken är små avbrott i vardagen. Just nu är de måndag, onsdag, fredag klockan nio till tolv. Men de har varit ända från måndag till fredag. Det viktiga är väl att man gör någonting kanske…

Men så har man den där långa dötiden emmellan också. Tid som jag lagt på att lära känna Nyköping lite grann. Men kanske inte så mycket som jag hade velat. Vad ligger gömt i underjorden till exempel? Det finns ett liv på ytan och så finns det ett liv i det undermedvetna. Men det har ju mer och mer visat sig var det omedvetna. När vi går gågatan fram, omedvetna val vi gör i vardagen, som definierar vilka vi är. Själv har jag besökt Röda Korset, H&M, Bokia, något cafe eller bara varit rent allmänt på stan. När jag gått gågatan fram, men har jag fortfarande tid att laga det olagbara? Det som för länge sen gått sönder…”

”Borde jag skriva något om Bonäs? Borde jag skriva något om Skattungbyn? Borde jag skriva något om Mora? Det är så mycket som jag måste gå igenom. Men jag är fortfarande i Brunnsvik. Så många år som jag måste gå igenom för att komma tillbaka till den dag då jag bodde i Brunnsvik. Men det är som jag inte kommit någonstans. Och inte vill komma någonstans. För om jag gör det så kommer jag inte kunna skriva igen…”

Brandman. Jag ville rädda liv. Jag ville ge mig in i elden och rädda liv. Uppleva hur det var att rädda liv. Och inte dö på kuppen…

Vore nog bra; hur är det att vara brandman? Är nog svårt att svara på om man inte själv är det. Men varmt. Och hett. Och en massa såna där saker som ingår som brandman. Det lite jobbiga; svettiga, tunga kläder. Men kanske också kamratskap. Ibland. När man har tid…