”Domstolsperspektivet. När tjuvar och banditer släpps ut vet man att Sverigedemokraterna släppts in i Riksdagen. För mig känns det som jag suttit fängslad hur länge som helst. I mina känslor. Men varför jag satt inne vet jag inte…

Det var något om att jag hade gjort någonting som var fel. Alltså enligt någon annan. Också hade jag suttit bakom metallstänger. Som långsamt ruttnat sönder. Som lossnade bara man rörde vid dem till slut…

Världen var fylld av öde städer. Det jag hade försökt fly hade kommit tillbaka. Så jag fick än en gång gå bland övergivna tomma byggnader…

Men minnet av Brunnsvik levde ännu kvar. På ett sätt. Så jag kunde alltid gå tillbaka dit. I minnet. Gå tillbaka till vardagsrummet…

I Brunnsvik…”