”Om jag ska skriva om de övergivna ängarna och öde åkrarna så borde jag fånga känslan av att vara ensam. Hur ska jag göra det? Jag var ju ensam i Brunnsvik. Och jag var ju ensam i Kättbo. Frågan är vad Kättbo har med det här och göra. De liknar mer ängarna och åkrarna i Bonäs. Eller så är det så där undermedvetet att jag inte tänkt på att det är i Kättbo. Eftersom det var så länge sen. Men även den där platsen jag var på när jag rymde hemmifrån var ju också i Kättbo. Och det var en plats i skogen där jag fick lov att ta mig över en bäck för att komma vidare. Och jag hade fått lov att använda starka pinnar för att ta mig över. Så det var en rätt risig skog. Så det är också så den kommer beskrivas. Men tillbaka till de övergivna ängarna och öde åkrarna så tror jag de är från Bonäs. Eftersom det är de jag minns bäst. Att de var så karga…”