Skrivet den 19/11 – 2019

”Du måste tycka jag är märklig. Som skriver om såna märkligheter. Som heter det undermedvetna. Visst är det märkligt? Men inte lika märkligt som den dröm jag hade igår. Den var väl märklig? Om inte annat så kommer det nog ta ett tag att analysera den. Alla detaljer. För det hela påminde om en cirkus. Och jag var mitt i den. Alltså bokstavligt talat; där fanns apor som försökte sno frukt, lejon som stod ivägen och geparder som smög sig på utan att man märkte det. Och där fanns också en flygplats som var en biosalong…

Huset var inte som jag mindes det. Inte staden heller. För att det hade förrändrats. Min hjärna hade försökt bygga upp en bild av hur det kunde tänkas se ut. Därför blev det så där konstigt. Och konstgjort. Som det bara kan kännas i dessa drömmar. Så vad var det jag såg? I huset? Inte så mycket. Men Linus kompisar var på besök. Så det var som jag skulle flytta in där…

Tänk om jag skulle flytta in i Kättbos hus igen. Tänk om jag skulle bo där igen. Hur skulle det va? Inte så bra, antar jag. Men det är ju vad jag har fått sagt till mig också. Jag skulle behövt bilda mig en egen uppfattning och åkt upp dit och ta reda på det för mig själv…

Men så de där ängarna. Och åkrarna. Som egentligen är gräs. Det kommer alltid tillbaka till det…”