”Jag antar att jag måste skriva om Skattungbyn också. Det är så himla mycket att skriva om Skattungbyn att jag inte vet var jag ska börja. Men jag flyttade ju ner till huset längst ner i byn först. Tillsammans med tre andra bodde vi där det var som mörkast och kallast. Så klart skulle det ju bli varmare, men det märktes inte då, när vi gick genom vinterlandskapet…
Jag tror jag har tappat bort någonting i Skattungbyn. I Brunnsvik hade jag glömt kängorna. Så i Skattungbyn hade jag glömt… Ja vad hade jag glömt?
Det var lite otydligare och märkligare. Det som hände i Skattungbyn. Nästan som att jag inte kom ihåg någonting. Men nånting kom jag väl ihåg? Vad skulle jag komma ihåg? När min själ hade fastnat i Brunnsvik? Och ännu en bit av själen hade fastnat i Mora?
Då skulle jag komma ihåg Mora. Och lägenheten. Det behöver inte vara mycket. Bara tillräckligt för att jag ska börja minnas igen…
Också gick livet på som vanligt igen. Ända tills jag skulle börja drömma igen, det vill säga…”