”(Ett farväl till Brunnsvik och alla medkämpar som slogs och blev slagna där)
Vers
Var har du varit?
Jag följde en resa jag inte kunde se
Genom berg och dalar sjunger jag ditt namn
för de bortglömdas skull
Du gav mig allt här i världen
men jag kunde ge dig mer
med alla andra
Jag ville kunna se, resans gång
ref.
Du fick mig att le
i denna eviga och sprudlande storhet
Jag ville andas den friska luften
kunna gömma mig i den mörka natten
vaggas av dina vågor, finna ro
för att gå tillbaka med de som va
tillsammans en gång
Vers
jag måste få andas
ut all glädje och sorg som jag kännt
i din famn fann jag tröst för en tid när din sanning kom fram och jag fann mod
blev din sanning till min och det finns inga ord, bara möten som lever för all tid”

