Ett farväl

”(Ett farväl till Brunnsvik och alla medkämpar som slogs och blev slagna där)

Vers

Var har du varit?

Jag följde en resa jag inte kunde se

Genom berg och dalar sjunger jag ditt namn

för de bortglömdas skull

Du gav mig allt här i världen

men jag kunde ge dig mer

med alla andra

Jag ville kunna se, resans gång

ref.

Du fick mig att le

i denna eviga och sprudlande storhet

Jag ville andas den friska luften

kunna gömma mig i den mörka natten

vaggas av dina vågor, finna ro

för att gå tillbaka med de som va

tillsammans en gång

Vers

jag måste få andas

ut all glädje och sorg som jag kännt

i din famn fann jag tröst för en tid när din sanning kom fram och jag fann mod

blev din sanning till min och det finns inga ord, bara möten som lever för all tid”

Lämna en kommentar