”Drömmarna går tillbaka till Arboga och till lägren. Till den gröna grönskan och vattnet. Till alla människor och när vi gick nere vid vattnet.”

”Jag hade gått en promenad. Jag hade gått ner till vattnet. Det var något jag ville se där. Inte var det svanarna i alla fall. Även om de tydligt syntes också. Det var vattnet. Det svarta vattnet. Jag hade en tanke på att hoppa i där och att allt skulle vara över. Så jag gjorde det och vaknade upp med en andhämtning i min säng i mitt rum i Brunnsvik…”

”Det svarta vattnet

Jag hade gått på en promenad. Jag hade gått ner till vattnet. Det svarta vattnet. Jag tittade bara ner i det som om det var något hypnotiserande. Jag tänkte vad som skulle hända om jag hoppade i det och fick en väldig lust att bara göra det. Och bara gjorde det. Och vaknade upp i min säng i Brunnsvik…”

”Jag hade tyckt det var vackert att titta på vattnet.”

”Jag hade gått ner till vattnet. Jag hade gått ifrån för en stund. Jag hade gått på en promenad. Eller det var i alla fall så jag sa att jag hade gjort. Eftersom jag inte visste vad någon av mina andra klasskamrater gjorde. Eftersom jag inte bodde i Älvdalen än. Så hade jag tagit en promenad. Jag skulle ta en buss senare på eftermiddagen. Jag bodde i Mora så det blev mycket bussåkande. Hela fyra bussar varje dag. Jag gick i skola det vill säga. Vilket enbart var vardagar. Och hemma visste jag inte riktigt hur det var. Eller så kom jag inte ihåg det. Men jag tittade ner i vattnet och tänkte att det såg väldigt lockande ut. Tänk om man skulle råka hoppa i vattnet? När ingen annan såg? Men jag hade gott om tid att hoppa i kallt vatten när jag skulle bada isvak sen. Den tjocka isen. Fast för att bada isvak krävdes det att man gick ut på den tunna isen. Så det var lite otäckare…

Men i vilket fall som helst kunde jag inte sluta titta på det svarta vattnet. Jag tittade på det och hoppade i. Och vaknade upp i min säng i Brunnsvik…”