”Kunde det bli för mycket information? Vad var det jag pratade om egentligen? Jag visste inte riktigt säkert men det var något om gräset som fortfarande stod i brand. Och det skulle stå i brand ett litet tag till. Men det började mulna på. Och det började blåsa. Så pass mycket att jag började frysa. Och jag kunde undra hur jag skulle klara av det här om det blev så mycket kallare än nu. Men det blev inte så mycket kallare än nu. Däremot mörkare. Det röda började försvinna och ersättas av ett mörker som inte gick att se igenom. Det var mystiskt och hemlighetsfullt. Men det var skogen som bar på mörkret. Den bar på ett mörker så hemlighetsfullt att det var svårt att veta vad som skulle komma härnäst. Eller hända härnäst…

Det var när jag klev in i skogen som mörkret la sig över mig. Det la sig som ett täcke och kvävde allt ljus som försökte nå ner till mig. Alltså ljuset från stjärnorna och månen. Men de hade ju ändå inte börjat lysa än så det spelade ju ändå ingen roll. Men de hade börjat lysa nu så det kanske visste spelade roll. Och när de sken genom träden kastade träden långa skuggor på den mossbeklädda marken. Skuggor som var som av jättar eller som jättelika pelare som stod upp. På ett sätt kunde man säga att skogen var som en jättestor kyrksal, på ett annat sätt kunde man säga att det låg något trolskt över den. Men då behövde man ha i åtanke att man behövde tänka mer vidskepligt för att kunna tro på det. Tomtar och troll. Och jag trodde ju inte riktigt på det. Men jag trodde det gömde sig något i skogen och att det var något som var högre än oss själva. Något övernaturligt. För att se vad jag pratade om behövde man gå in i skogen. Alltså jättelångt in i skogen. Så pass långt in i skogen att man nästan skulle gå bort sig. Och där skulle man inte bli upphittad för då kanske folk skulle undra vad man gjorde så långt ute i skogen. Det hette även något annat. Något som inte riktigt sågs så bra ut i allmänhetens ögon. Eftersom om man gjorde det så ansågs det som något var fel. Men man visste inte vad det var fel i…

I mitten av skogen gick en bäck. Jag kunde minnas hur jag på olika sätt försökt ta mig över den där. Till slut hade jag fått lov att ta hjälp av pinnar och det var en ganska riskabel liten bro att gå på för att komma till ett ställe som bara låg längre bort i skogen. Ett ställe som inte många människor hade gått på…

Men den här grusvägen jag gick på passade inte heller riktigt in i landskapet. Den kom som från en annan tid. En tid då jag befann mig på en annan plats och det var inte ens säkert att den här platsen fanns kvar i samma form. Det såg jag när jag tittade högre upp på berget en fäbod som var övergiven…”