Månad: februari 2020

När en läser ett nummer av Gods & Gårdar slår det aldrig fel — Tobias Hübinette

Jag kan bara inte hjälpa det – eller rättare sagt kan den svenska adeln och högborgerligheten inte hjälpa det för varje gång jag ”råkar” komma över ett exemplar av magasinet Gods & Gårdar så slår det aldrig fel vad gäller högerradikala kopplingar: Februarinumret för i år bjuder visserligen på ett trevligt reportage om och […]

via När en läser ett nummer av Gods & Gårdar slår det aldrig fel — Tobias Hübinette

Boken ”Ras och vithet” fortsätter att finnas med i Studentlitteraturs senaste humaniora-förlagskatalog — Tobias Hübinette

Inte illa (mot alla odds) att en tre år gammal bok om ras (se https://www.studentlitteratur.se/#9789144117980/Ras+och+vithet) fortfarande och uppenbarligen anses ”platsa” i Studentlitteraturs senaste humaniora-förlagskatalog för det ska då sägas att ”mycket vatten har flutit under broarna” sedan 2017: På 2010-talet var jag en av de allra första inom den svenska högskole- och forskarvärlden att […]

via Boken ”Ras och vithet” fortsätter att finnas med i Studentlitteraturs senaste humaniora-förlagskatalog — Tobias Hübinette

På en båt

”De var på en båt. De hade båda tagit ledigt för det här. De befann sig på en båt och de befann sig långt ute på havet. De hade tagit ledigt för det här och de låg och pussades. I varsin solstol. Solen sken och himlen var alldeles klarblå. De var så kära i varandra…

Och de kunde göra vad som helst för varandra. Vad som helst för att vara tillsammans med varandra. Det hade varit mannens pappa som hade lånat ut sin båt. Så de behövde inte tänka på att lämna tillbaka den. De bara lånade den för obestämd tid. De visste inte vad som skulle hända på den båten. Vad de skulle upptäcka. Med varandra. Vad de skulle upptäcka med varandra. Det fanns så mycket att utforska. Och de hade inte varit med om något liknande…

När de låg under täcket på kvällen. Låg de och gned sig mot varandra. Och det hände utan att han kunde hindra den. Att han förde in den. Och hon stönade och stönade. Det var en eufori, det var en fontän. Tills han kom och det var över. Och de låg under täcket. Tillsammans…

De tittade i varandras ögon. De var så kära. De hade tagit ledigt för just det här. De var så professionella på sina jobb. Men här var de bara ett par. Ett älskande par. Och snart skulle de tillbaka till sina jobb…”