Månad: mars 2020

De utrikes födda dominerar bland de tidsbegränsat anställda — Tobias Hübinette

Nu när fler personer än någonsin varslas om uppsägning (denna innevarande månad, som ikväll går mot sitt slut, kommer då att slå alla rekord i svensk historia med närmare 40 000 varsel) så skadar det inte att, som SCB gör idag, påminna om vilka som är fast anställda och vilka som är tidsbegränsat anställda, för […]

De utrikes födda dominerar bland de tidsbegränsat anställda — Tobias Hübinette

Funktionen bakom

I natt drömde jag att jag var bland mycket folk. Alltså så mycket folk att det kändes som alla hade personligheter. Och jag skulle någonstans men kunde inte komma ihåg vad det var. Det kändes som jag kände några av de personer som var där. Eller som jag i alla fall hade sett dem förut. Men egentligen visste jag inte om jag kände dem. Hur skulle jag veta det liksom? Och det var som platsen jag skulle till var en plats med lite mindre folk. Där var det som jag fick en kraft som fick landskapet att förändras. Det påminde lite om spelet Alice: Madness returns…

Men det har varit som de drömmar jag drömt har haft de folk som jag känner eller träffat. De har haft mer folk än landskap. Så egentligen är det landskapen som fått anpassa sig efter det folk som bott där. Och det kan ha blivit många konstiga landskap. Så pass konstiga landskap att ingenting är säkert och ingenting är som det brukar vara. Det är istället som det inte brukar vara. Som att allting förstörts och man försöker göra allt för att överleva. I ett samhälle där alla har blivit kannibaler. Men så är det ju förstås inte. Det är bara vissa personer som bettet sig som kannibaler. Så att resten av samhället helt omvandlas. Men fortfarande är samhället som vanligt. Eftersom människor måste gå vidare med sina liv. Och det är som att vissa har jobb och vissa har inte. Det är som att vissa känner jag och vissa känner jag inte. Det kan va personer jag träffat på Ung Vänster läger. Men det kan även va folk från längre tillbaka i tiden. Hur var det i högstadiet? Hur var det i Älvdalen? Jag har alltid tänkt att det är landskapen som jag velat beskriva. När det egentligen är människorna…

Så jag drömde att det var en massa folk runt omkring mig. Det kändes som det var det allt handlade om. Men det kändes som det var det allt handlade om. Det och de personer som jag tänkt på extra mycket och som jag förhoppningsvis träffar igen…