”Idag har det gått upp för mig hur det egentligen står till med Mora Skrivargrupp för tillfället. Igår förklarade Mike själv hur det stod till med anmälningarna, men jag hade svårt att ta in det då. Bara två hade anmält sig, varav en inte kunde vara med under torsdagen. Detta betyder att det eventuellt inte blir något evenemang på torsdag. Dock kommer jag vara på plats i alla fall, eftersom vi har varit så engagerade med affischera och dela ut flyers överallt. Det tog rätt hårt bara att det bara var en som kunde komma på evenemanget. Jag hoppas verkligen på mer folk imorgon! Jag vill tro att det finns ett intresse därute någonstans!

Jag har även kommit igång ordentligt med körkortet. Jag håller på och pluggar och ta körlektioner, vissa gånger vill jag bara att det ska gå över igen så att jag kan börja skriva igen, men så idag kom jag på att jag måste gå till Arbetsförmedlingen igen eftersom jag nu är sex dagar försenad med att gå dit. Jag bävar att för att gå dit och hoppas att de inte är allt för sura över att jag är så sen med att meddela mitt jobbsökande. Jag får tänka på helgen, då jag ska vara på Partiskola i Smedjebacken.

Under helgen som va, var Roland och mina kusiner Josefine och Viktoria plus Josefines man Albin. Det var en rätt härlig helg; jag och Linus fick skjuts direkt från Centrumkyrkan. Innan dess hade jag hunnit med en körövning i Orsa. Något mer den dagen kommer jag inte ihåg. Jag har haft så ovanligt mycket att göra de senaste veckorna att jag har haft svårt att komma ihåg vad det var jag gjorde. Och ändå är jag, så kallat, arbetslös!

Arbetslös var jag inte hemma i Bonäs i alla fall. Men den kvällen så hann vi inte göra något annat än att fika eftersom klockan hade blivit så mycket. Lillebrorsan och jag var snabba med att gå upp och lägga oss. Och när vi inte hade någon dator eller bok med oss till Bonäs, så fick vi låna en av mormor och morfars! Självklart skulle det visa sig senare att det var en kristen bok, men det visste vi inte då i alla fall.

Jag personligen avskyr när man beblandar ett ämne som inte hör hemma i en berättelse, i det här fallet var det att berättaren helt plötsligt började prata om Jesus och att han tycker om alla när det egentligen handlade om en äventyrsberättelse om en kille som räddade en duva som satt fast på ett kyrktak. Men de ville väl ha en bra historia där man kan lägga in lite Jesus och säga att det var han som räddade pojken, när man har med lite kyrka och en omöjlig klättring på ett så gott som spikrakt trätak är det väl självklart att Gud kom med en hjälpande hand? Eller så kanske det bara blev satiriskt när hela berättelsen var uppbyggd som en äventyrsberättelse för att sedan gå över till att prata om Jesus som en snäll och hjälpande man är ju bara så typiskt kristet gjort! Tyvärr var det många böcker förr i tiden som var kristna och det där var inte den enda boken i mormor och morfars bokhyllor som är kristna. Hela Bonäs är ju för tusan kristet, har jag märkt, efter deras så kallade ”träffar”. De borde snarare kallas gudstjänster. Inte är de till för en vanlig ateist som jag i alla fall! Eller någon slags ateist borde jag ju i alla fall vara då jag inte tror på någon gubbe i himlen. Kanske att jag har en lite egen tro… en egenskapad; det känns bäst så! Jag har ju aldrig velat att någon säga åt mig om hur jag ska tro! Det ska ju vara helt upp till en själv! Helst ska man väl inte tro alls, utan veta? Men det var väl svårt att veta i gamla tider när man inte fick veta något. När det enda rätta sades vara kristen tro…”