”Nu tänkte jag skriva lite om hur det är att vara arbetslös. Jag har ju ingen arbetsförmedling att gå till längre så jag går till några andra som kallar sig arbetsförmedlare. De kallar sig Fia-verksamheten och har en massa grupper. Steg ett, två och tre har olika stöd. Steg ett har mest stöd. Men på steg tre så antas man så gott som vara självständig. Jag hade en plats på en steg 3-placering. Jag hade en plats och jag trivdes bra med den. Eftersom jag inte behövde tänka så mycket när jag jobbade. Jag behövde inte tänka så mycket och det enda jag gjorde var att vika kartonger och diska plåtar. Jag har ju flyttat från mamma. Sånt som man brukar göra. Men på grund av det har jag förlorat jobbet på Tonys pizza. På grund av att jag använde mobilen efter jobbet! Alltså hör ni hur tokigt det låter? Jag förlorade alltså jobbet på Tonys pizza för att jag använde mobilen efter jobbet! Och nu är de stenhårda att jag inte använder mobilen eftersom de säger att det jag gör på Bild och data är „jobb“. Vad jag försökt göra nu är att försöka starta min egen tidning. Med kunskaper från länge sens å tänkte jag att jag kunde ta hjälp av polisen. Och skriva tio notiser om dan fast mestadels delegera jobb. Men det är de inte beredda att låta mig göra än. Eftersom de har „regler“. Men om de vill starta tidning så måste de låta mig ha tillgång till hela internet. De måste låta mig delegera uppgifter. Sådant som webbansvarig, korrekturläsare, chefen, lokal koll, krim och foto och kultur är några anteckningar jag har uppskrivna från Brunnsvikstiden. Men det kunde förmodligen läggas till mycket mer om man ville det…”

”Jag måste behålla den här främmande känslan. Jag måste bevara den här främmande känslan. Jag måste tänka att varje gång jag ser ett ställe så är det som jag ser det stället första gången. Men jag börjar bli sjösjuk. Grunden börjar bli vattensjuk. Vattnet finns överallt runt omkring mig. Jag vill inte drunkna men jag trampar vatten konstant. Fast egentligen finns det väl en källare någonstans gjord av sten. Med gångar som är eviga. De tar aldrig slut. På sidorna finns metallskåp. Det är högstadiekorridorer. Precis som den gången jag själv gick i högstadiet drömmer jag om att gå i högstadiet. Men det finns inte längre någon koppling mellan mig och dessa korridorer. Så jag behöver ändra landskap. Göra om landskapet. Till en tätbevuxen skog. Till ett fjäll. Till en oändlig äng. Det är ängen som är oändlig…

…

En annan källare jag tänker på är väl förstås källaren i Bonäs. I å för sig var det inte så blött där och det är väl aldrig bra om det är blött i en källare. Men marken i Bonäs är gjord av sand så den mesta vattnet brukar rinna igenom. Man får känslan av att ingenting fäster i sanden. Varken vatten eller växter. Vilket är precis so mär fallet. En gång i tiden var det ett flygsandfält. Tills Linné kom dit och sa åt lokalbefolkningen att dumpa ris på flygsandfältet så att det skulle fästa sig. Kanske att det går att se någonstans i skogen att det varit sand där? Kanske i så fall där man brukar åka fyrhjuling? På sandvägarna. Man säger att marken är gjord av sand där. Men jag kunde inte sluta tänka på vad som skulle hända om marken blev en öken. En undermedveten öken skulle man inte överleva. Inte om man skulle törsta ihjäl. Alltså bli så törstig att man skulle törsta ihjäl. Också skulle det bli som jag skulle börja se hallucinationer och synvillor…”

”Det var något jag tänkte när jag var på Bild och data i måndags. Det var något med att när jag var till psykologen så var det som han trodde att jag skulle ta hans jobb. Men varför skulle jag göra det? Jag tänkte också att det var något rasistiskt över det hela. Att det var som utlänningarna skulle ta ens jobb. Men varför skulle de göra det? I alla fall, att skaffa sig sitt eget jobb är svårt men det finns ju alltid jobb att hämta på polisens hemsida. Jag bara funderar på hur det kommer gå på måndagen då jag råkade ringa polisen och skickade länkar med både nyheter och händelser och rena kalla fall. Jag blir lite orolig när de säger att de inte läst igenom de länkarna. Speciellt med tanke på att det är så allvarliga ämnen. Så jag vet inte men antingen kommer de läsa igenom och förstå allvaret i det hela eller så får jag lov att ringa polisen igen. Kanske göra en polisanmälan…”

”Jag saknar Arboga. Kanske att jag saknar solen. Kanske att jag saknar alla människorna. Jag vet inte riktigt säkert. Jag minns att växterna var gröna. Och dagarna var långa. Men jag duschade inte på fyra dar. Jag saknar Arboga…

Jag vill va kvar där i mitt undermedvetna. Jag vill va kvar där och utforska stället. Det är som varje gång jag tänker på det stället som kommer det något nytt som jag glömt bort. Något som var extra tydligt i minnet. Relationer. Var något som var extra tydligt i minnet. Eftersom det var något som försvinner och hålls kvar. Så kommer bara vissa vara kvar i minnet…

För en del försvinner. Av någon anledning försvinner vissa personer. Kanske av samma anledning som jag sällan kan vara på samma ställe. Utan konstant måste resa. I alla fall var det de jag gjorde när jag åkte på Ung Vänsters läger. Men nu har jag en längtan att själv komma ut och upptäcka nya platser. Som jag egentligen har varit i förut men som det var så länge sen jag var i att det är som att de blivit nya platser…”