”Jag hade någon slags dröm i natt. Jag var på någon slags samling. Det var som det var med Ung Vänster. Det var också som det var med kyrkan. Vilket var lite speciellt eftersom jag inte drömt så mycket om kyrkan hittills. Men det var förmodligen någon form av kyrkosamling. Och jag var ensam där. Blev kär i någon tjej som bodde där. Vi visste inte riktigt hur vi skulle få ihop det dock eftersom vi bodde så långt ifrån varandra. Men vi sa att vi fick ha kontakt med varandra på något sätt. För jag behövde ta mig hem på något sätt. För det var så väldigt många mil hem. Jag var inte säker på om jag skulle cykla den vägen hem även fast det var nedförsbacke. Och om jag kunde köra bil så körde jag bil utan körkort. I slutet kom mamma och hämtade mig även fast det var svårt att få till. Eftersom det var ett område som låg så avlägset…”

…

”Hur såg landskapet ut? Det var som något slags förrådsutrymme. Ett lastbilsutrymme. Varför det var det visste jag inte…

Det var som det var där de fick ha sina samlingar. Som om det var en tillfällig lösning på ett större problem. Det faktum att det stället låg så långt ifrån resten av samhället kanske gjorde det svårt att komma dit. Och de som var där var lite infödda där. Som om de inte visste något annat. Och gjorde det därför svårt att komma in i gemenskapen. Men ändå skulle jag var tillsammans med en person då. Och det var som att först när man hade övertygat sig själv att man var kär att man blev kär. För egentligen var jag inte kär och våra olikheter var större än våra likheter. Till exempel rökte hon. Och var allmänt sunkig. Kändes det som. Men så kanske det inte var så då…”