Nu går även de sista Kindertransport-barnen bort — Tobias Hübinette

Nu går även de sista fram tills nu ännu levande s k Kindertransport-barnen bort under pandemin, som var den första stora ensamkommande flyktingbarngruppen som Sverige tog emot och gav asyl efter Novemberpogromen eller den s k Rikskristallnatten 1938. Sammanlagt skickades runt 20 000 judiska barn från den tysktalande världen och från det s k […]

Nu går även de sista Kindertransport-barnen bort — Tobias Hübinette

Första flytten

Det var soligt

Träden var höga,

Skuggorna långa

Och jag var så liten

Mitt sinne var ungt

Jag förstod inte mycket

Jag försökte förstå;

Träden som kommer stå kvar,

Marken som inte rör sig,

Bergets fasta grund,

Var stenar kommer ifrån

Jag var liten, förstod inte mycket.

Men jag förstod

att livet

var orättvist

Mitt unga sinne sa mig att människor flyttar;

När de måste det,

När det inte finns några andra val

När livet tar en ny vändning

Jag förstod.

Den vita dimman

Allt var vitt och för ett tag var det som jag var i en vit dimma. En vit dimma som var överallt och ingenstans. Samtidigt som ett konstant tjutande pip hördes i mina öron. Ett tjut som bara blev högre och högre. Och jag trodde att jag skulle tappa förståndet. Att jag skulle bli galen. Av allt det vita. Men den vita dimman skulle långsamt tyna bort. Försvinna och istället skulle det ersättas med något annat. Något jag hade sett förut. Baksätet av en bil…

Men dimman hade inte riktigt lämnat mig än. Den ville inte riktigt lämna mig än. Den höll sig kvar och den gjorde det tillräckligt länge för att jag skulle hinna vänja mig vid det nya ställe jag hamnat på. Ett ställe som jag varit på förut…