Recension: Black Mesa

Skit vilket bra spel det är. Kan verkligen rekommendera Black Mesa. Det här är väl lite av en recension. Jag håller fortfarande på att ta igen mig från alla explosioner i slutet. I slutet möter man Nihilanth precis som i Half-Life. Men jag trodde att han skulle vara mindre. Det var han ju så klart inte. Däremot halvt alien, halvt robotiserat. Han flyger inte alls som han gjorde i Half-life utan sitter fast i något slags robotgrej. Fast hela vägen upp som heter Interlooper möter man på en massa alien-teknologi. Som så klart försöker ha kål på en. Vortigunsen samarbetar däremot med en. De kan ännu inte ens språk så de säger saker som genga och ga. När man kommer till deras by är de slavar. De torteras av de här varelserna som har såna där händer som det flyger flugor ut. Och som man skadas av men man har ju själv en sådan som vapen så det är bara att använda den om man börjar få slut på skott i de andra, så kallade, mänskliga vapen…

Jag har lite svårt att minnas hur det var i början. Det var så länge sen nu och spelet är så stort. Speciellt Xen. Men jag behövde ju ta mig hela Black Mesa innan jag kom till Xen. Där mötte man på monster som Blast pit och Power up. Även andra saker men jag kan inte sluta tänka på Xen. Och hur den världen funka och hur de kom på allt. Det var verkligen alien, precis som i alien-filmerna. Man får tänka utanför boxen och denna vintergata. Gravitationen funkar olika på olika ställen och helt plötsligt kan man vara på en sten flytandes mitt ute i rymden. Men det bästa är nog i slutet när man kommer till de här gröna kristallerna som kan ladda upp ens radioaktiva vapen. Och en annan, blå, kristall laddar upp ens dräkt medan blått självlysande vatten laddar upp ens liv. Glömde jag nämna spindeln som jag fått fightas med? Han ville bara retas lite. Sen att man råkade dö är ju bara en olycklig olycka. Nu har jag tagit kol på den också så. Det är bara Nihilanth kvar. Och han har jag nu klarat. Och man får även en inblick i hur han fått reda på människornas planet. Genom en karta över hela universum och några levande exempel av människor infångade i glasburar. Kan det vara så som alla människor blir infångade i Half-Life 2? Det verkar ju faktiskt som det. Och när man väl möter Nihilanth så kastar han bilar på en! Jag klarade mig med tjugo i liv och kan verkligen rekommender spelet. Speciellt med tanke på att man får möta G-man i slutet och där ska besluta om man vill arbeta med honom eller mot honom. Jag kan bara säga att det gäller att välja rätt där för annars är man dödens. Men om man inte vill välja på en gång så kan man ju alltid Quicksavea innan…

Som sagt finns det många sätt att spela det här spelet och jag börjar dra ut på det. Men nu när jag tänker på det så minns jag att man börjar någonstans i Mexico. Mitt i öknen. Kanske att jag ska spela om det bara för nostalgisk skull. Kanske inte. Vi får se…

Lämna en kommentar