”Innan jag började på Brunnsviks Folkhögskola så fanns det en tid då jag var arbetslös för en liten tid. Direkt efter studenten så väntade en period av depretion. Inte för att min situation var illa utan därför att jag inte längre kunde hitta en fast rutin i mitt liv. Innan studenten hade allt varit så mycket enklare även fast vi hade många jobbiga uppgifter att slutföra innan studenten. Jag hade äntligen fått upp en ordentlig rutin; jag hade kören som jag åkte på om onsdagarna, jag hade plugget i alla dess former som skulle slutföras och jag hade äntligen kommit igång med det sociala livet. Studenten närmade sig med stormsteg och spänningen steg med dagarna. Jag tog mig råd att klippa mig hos frisören innan årets show ”Var´t jag mig i världen vänder” med Orsa Ungdomskör skulle komma igång. Jag avskydde många av låtarna, men sjöng för glatta livet ändå. Jag tränade dem och låtsades att de var gamla countrylåtar, vilket var långt ifrån verkligheten. Det var moderna låtar med hetsiga rytmer och takter som skulle passa bättre på disco än på scenen. Ändå lyckades vi göra dem till våra egna!

Jag hade svårt att vänja mig vid tätbebyggda områden i städer och byar efter min praktik i Fulufjället. Jag hade även svårt att vänja mig vid hetsen och stressen, för ofta när jag hade kommit hem om nätterna efter långa bussturer ändå från Mörkret, som ligger i närheten av Fulufjället, så kunde jag mötas av en städande mamma som höll på att dammsuga hela lägenheten. Jag vet att det skulle städas inför att hennes bror skulle komma på besök, men  jag kom att bli lidande av detta städande. Jag orkade helt enkelt inte med några ljud efter en hel vecka av tystnad!

Denna känsla levde kvar i mig ett bra tag efter praktiken på Fulufjället. Jag tyckte inte det var så viktigt att var med mina klasskamrater längre bara för att de var det. Men eftersom det var de sista veckorna så var jag ändå med på fester och i sociala sammanhang. Men det fanns ändå ett faktum gnagandes i bakhuvet; jag var inte som mina klasskamrater, jag var en fattig man och de hade råd med det mesta. De hade även råd att bli fulla och supa ner sig så pass att de knappt kom ihåg vad som hade hänt dagen innan.

Jag hade sökt till Jakobergs Folkhögskola under praktiken. Men någon dag innan studenten, när jag sökte på olika skrivarutbildningar på studentum.se hittade jag en skola som hette Brunnsviks Folkhögskola och en utbildning som hette Brunnsvik Ord. Denna utbildning låg också ute på landet, en bit utanför en stad som hette Ludvika. Det gick fortfarande att söka dit, så jag skyndade mig att skriva ihop ett brev att skicka till denna lärare som hette Örjan och som visst skulle vara en riktig författare.”