”5/1

Nu kan jag äntligen berätta om när jag var och firade nyår med pappa i Norrköping. Nu har

12/1

När fåren flyttade från Kättbo

Idag ska jag till Skattungbyn. Jag ska packa ihop för ett år på Skattungekursen. Än har jag svårt att förstå vad det här kommer att betyda för mig; det var ju så länge sen jag levde ett sånt här liv! Senast lär ju ha varit när jag bodde i Kättbo, som nu var för fyra och ett halvt år sen, alltså en tjugondel av mitt liv sen! Jag känner det inom mig att det var länge sen och jag har svårt att komma ihåg hur det var; jag gav mig ju in i en Naturguidesutbildning! Och jag lämnade allt som hade med jordbruk bakom mig… nästan, för vi hade faktiskt fåren kvar!

Det var jag och mamma som tog över fåren Lillgreta och Ingeborg från Kättbo. Under denna tidsperiod skedde en flyttningsprocess då mamma försökte hitta ett boende i Mora som skulle tänkas passa oss men som ändå skulle vara så pass billigt att vi skulle ha råd att bo där. Och eftersom mamma då skulle flytta längre från sitt jobb i Venjan så skulle det bli ännu mer knapert för henne med ekonomin.

Vad gällde mig så skulle jag börja en utbildning i Älvdalen vid namn Naturguidesutbildningen. Men mamma och jag planerade allt och kom fram till att jag inte skulle ha råd att bo i Älvdalen. Jag skulle alltså få pendla mellan Mora och Älvdalen varje dag i tre års tid. Det fick gå för mig eftersom jag förstod att vi skulle få det knapert; bland annat sökte vi efter det billigaste boendet, men mamma behövde ju ett jobb också! Så hon tänkte jobba kvar på äldreboendet i Venjan för att vissa gånger kunna stämpla. Men jag var lite orolig för hur jag skulle klara allt detta med att gå upp tidigt om mornarna, långa bussresor och långa väntetider. Men jag förberedde mig väl genom att ta reda på busstiderna, men ändå gick det inte riktigt ihop för mig: Bussarna gick antingen väldigt tidigt eller väldigt sent. Men det var de val jag hade att välja på, så det var bara att passa in sig därefter.

Flyttprocessen var en väldigt svår, krånglig, jobbig och påfrestande period. Mamma hade hittat ett hus i ett radhusområde kallat Rödmyren. Vi var dit några gånger och tittade på vårt eventuellt nya hem. Jag tyckte inte alls om att vi nästan inte hade någon gård att odla på eller ha djur på, men vi hade inte så mycket alternativ.

Huset var uppbyggt i två våningar (Lägenheten påminde om en lägenhet som jag hade varit in i hos en kompis en gång. Han hade också bott i Rödmyren!) Entrén låg mot gatan in mot radhusområdet och bestod av en liten plätt grönt gräs och en häck. När man kom in i undervåningen fanns det både hall, kök, matsl och ett sovrum. När jag kom in i detta, då så kala, sovrummet bestämde jag mig för att ”det sovrummet ska jag ha!”. Bland annat för att jag tycker om små sovrum, men även för att fönstret befann sig precis vid sängen vilket skulle göra att jag skulle få vakna med solen varje morgon. Då visste jag ännu inte att jag skulle gå upp före solen.

På övervåningen fanns ett stort vardagrum, toalett, ett ännu större sovrum och en altan. Vi blev rätt bestämda mamma och jag att detta var lägenheten vi skulle ha.

Senare på kvällen, efter att ha åkt hem till Kättbo igen, så satt mamma och jag och pratade om flytten till Rödmyren. Jag berättade att jag kände mig ledsen att vi skulle få lämna vårt fina hus i Kättbo. Mamma berättade för mig att vi skulle få lov att lära oss leva ett nytt liv nu och att vi inte hade så mycket val; huset var Mickes och vi skulle inte kunna göra anspråk på hans mark. Vi skulle helt enkelt få lov att ställa om våra liv helt och hållet.

Jag sov oroligt den natten. Vi hade bestämt oss för att avliva fiskarna eftersom det skulle bli komplicerat att frakta dem den långa biten och eftersom ingen orkade ta hand om dem längre. Men jag skulle sakna dem; de hade ändå varit en liten tröst under högstadietiden. Men nu skulle jag börja min färd mot vuxenlivet genom denna utbildning som hette Naturguidesutbildningen och som jag inte visste nåt om än så länge.

Jag låg länge där på rygg och tittade upp på det månbelysta taket. Men så slogs jag av en tanke; jag skulle trotts allt ha fåren kvar! Och de skulle flyttas till Bonäs, så då skulle jag ju ha en plats att hämta andan.

Jag kunde inte tänka mig ett liv utan mina får. Och med dessa tankar somnade jag till en av min sommars sista nätter i Kättbo: Snart skulle jag omvända mitt liv!

En sommar hade gått och fåren och alla andra djur hade haft sin sista sommar i Venjan eller Tiberget. När sommarlovet ledde mot sitt slut så skulle fåren flyttas till Bonäs. En tid innan hade de fått komma till Kättbo för att beta av lite där. Men efter ett tag var det både dags att flytta fåren och att packa ihop sina grejer till sitt nya hem.

Vi hade ställt fram djurtransporten framför grinden. Lillgreta gick villigt in i djurtransporten tillsammans med mig eftersom jag henne, men Ingeborg var mer vrångstyrig; hon verkade rent av förstå att det var något tok på gång. Och jag höll med henne innerst inne, men fick lov att putta in henne till slut. Så när vi väl hade fått in alla får var det bara att ge sig iväg mot Bonäs och deras hage.

15/2

Idag har vi haft showmöte hemma hos Jesper.

30/3

I förgår var jag på barnläger i Bonäs kapell med Frattjo”