”17/7

För ett tag sen bestämde jag mig för att söka en lite annorlunda kurs. Jag hade haft lite förutfattade meningar om den eftersom jag mest trodde att det gick en massa hippisar på den, men efter mycket tjat från min matlagningslärare så tog jag mig ändå i kragen sökte till kursen.

Kursen hette Ekologisk odling och hållbar livsföring och höll till i Skattungbyn. Jag själv gick en studiemotiverande folkhögskolekurs på Mora Folkhögskola. Under denna tid som jag hade gått på denna kurs hade jag lärt mig mer än jag någonsin skulle ha gjort i vanliga livet. Kursen var nämligen för arbetslösa och folk som varit sjukskrivna under längre tid.

Jag hade sett hur arbetslösheten hade brutit ner människan, men hur denne sedan hade rest sig igen, trots alla motgångar. Just själva vägen att ta sig till skolan varje morgon var en tung börda för många. Ofta fick jag sitta helt ensam vid frukosten på Mora Folkhögskola då ingen av mina kurskamrater hade kommit än. Men när de väl kom till skolan så blev det en varm stämning i klassen och ofta skämtades det om både det ena och det andra.

Men det var nära att jag själv höll på att brytas ner. Jag påverkades så klart av nedstämdheten som vissa hade och till slut hoppade jag av kören då jag inte längre orkade med min situation med en nattarbetande mamma och ett uppträdande som närmade sig med stormsteg. Var tusan skulle mitt liv ta vägen nu?

Men jag tog mig ändå i kragen en dag då jag äntligen hade bestämt mig för att söka till Skattungekursen. Så det var med vemod jag skickade iväg ansökan eftersom jag innerst inne visste att egentligen så ville jag hålla på med skrivandet. Men jag förstod även att jag behövde ta tag i mitt liv och att jag, någonstans inombords, hade en dröm om att flytta ut på landet igen…

Någonstans mitt emellan domedagskänsla och eufori

Oh-life dagboken

2013-11-27

Idag är första dagen jag provar ohlife som dagbok. Än så länge är det bara på prov. Kan lite kort nämna att jag varit förkyld idag lär vara det imorgon också.

RK

2013-11-28

Idag har jag varit förkyld också. Har däremot tagit mig en promenad och varit på körskolan. Har äntligen lärt mig hur man skriver synopsis och kör på som vanlig med självbiografin!

Jag har lite andra minnen att skriva om också men som jag har lite svårare att komma ihåg. Ett handlar om när jag var hos mormor och morfar en helg och de frågade den fråga som jag hade bävat efter att de skulle ställa, nämligen om jag trodde på Gud. Jag sa ingenting och fick rysningar genom kroppen eftersom min mormor och morfar är så strikt kristna. Men jag tog det med en nypa salt och sa att man fick tro vad man ville men att jag själv inte hade haft någon kristen uppväxt. Morfar sa att det är svårast i början. Jag önskar att de kunde förstå att jag förmodligen aldrig kommer att bli kristen, men ibland har jag kommit på mig själv att tänka på Gud och Jesus som något naturligt! Jag önskar verkligen att jag kunde få komma tillbaka till min arbetarklassbakgrund. Det är väl förmodligen därför jag skriver, men det gör så ont att tänka på att mormor och morfar levt med samma kristna tro genom hela sitt liv utan att förändra sig! Men det är väl så; det finns ju så många kristna personer i dessa byar! Och hur ska man möta dem, när de pläderar med sin tro i talarstol precis som att det vore sanning? Vad skulle hända om man helt plötsligt började tala sanning? Om man berättade vad denna tro egentligen handlade om? Det känns som man förmodligen skulle få hela byn över sig.”