”2013-12-05

Idag har varit en vanlig torsdag förutom på simningen. På väg till badhuset, i bilen, så kom det plötsligt en tjej med vitt hår och satte sig bredvid mig i baksätet! Vad jag inte hade väntat mig var att hon skulle börja prata med mig! Och vad som förvånade mig mest var att jag trivdes i samtalet!

Hon berättade att hon går en skidlinje på folkhögskolan. Då berättade jag att jag gick SMF på skolan. Hon blev rätt intresserad och frågade vad det var. Jag berättade att det var en studiemotiverande kurs. Jag berättade även att det oftast bara brukade vara jag på kursen. Hon tyckte det lätt lite bedrövligt med att det bara var jag som var med på kursen, men jag försvarade det genom att säga att de som är arbetslösa ofta kan vara sjukskrivna eller deprimerade. När vi var framme vid badhuset frågade jag om hon hade varit arbetslös någon gång. Men hon hade inte varit mer än sjukskriven någon gång, vilket jag ändå tyckte lät lite jobbigt.

Senare, vid duschen tänkte jag på denna tjej; hon verkade ju rätt schysst ju! Och hon verkade ju lika galen som mig! Jag skulle prata lite mer med henne? Kanske att vi till och med passar varandra?

Så efter den simturen var jag rätt glad efteråt, när jag upptäckte att hon var minst lika galen som mig! Vi pratade mest hela tiden på vägen hem, i bilen och när vi skulle gå till matsalen. Jag har ju aldrig varit så pratglad förut, men det var ju så länge sen jag kände riktig samhörighet med någon förut!

RK

2013-12-06

Hej dagbok!

Jag har nyss fått reda på att böcker från arbetarklassens folkhögskola ligger och ruttnar vid det stormande havet utanför Norrtälje.

Vad ska jag göra? Har jag inte gjort allt i min makt redan? Eller ska jag hålla på och rädda och rädda, om och om igen?

Jag vet inte ens vad det är jag räddar längre; från vissa håll kallas böckerna för skräp, från mitt och många andras håll kallas det historia. Och vi kan väl inte leva utan historia? Eller hur?

Vi måste ju veta var vi kommer ifrån, vilken bakgrund man har, vilka föräldrar man har, vilket ideal man egentligen lever efter!

Men de kallar det för skräp, så jag undrar; måste jag också slängas på en soptipp någonstans?

När någon slänger en bok känns det ett lite stickande obehag, men om en stor korrupt ledning slänger ett helt kulturarv har jag plötsligt inga rötter kvar. Och rötterna är böcker som ruttnar bort i stålcontainrar.

Böcker som bär spår av liv!

2013-12-07

Idag har vi haft kördag hela dagen. Vi har haft två repetitioner och jag har fått återuppliva min gamla rutiner vad gäller att komma i tid, förbereda sig, klä av och på sig snabbt och stå på scen.”