”Innan jag går och lägger mig tänkte jag skriva vad jag gjort under dan. Jag hade börjat se på Vin Diesels Blodshoot. Men sen gick jag och en ur personalen och klippte oss. Eller det var jag som klippte mig. Jag klippte av mig allt hår. Det var lite andra som var innan mig så det tog lite tid innan jag fick klippa mig. Men annars är jag bara nöjd att jag fick klippa mig…

Efteråt såg jag färdigt Vind Diesels film Blodshoot. Den var bra men jag lyssnar fortfarande på Christofer Nolans Batman Begins. Och snart kommer Tenet ut. När det sen var dags för matlagning så kom både Martin och en som heter Josefin. Jag lagade till makaroner och fläskschnitsel. Sedan har jag svårare att komma ihåg vad jag gjorde. Jag såg ju färdigt filmen medan jag åt maten. Men jag började se något youtube-klipp också som handlade om Minecraft och som någon engelsk kille hade spelat in. Men jag hade även spelat lite Final Fantasy 9. Jag ska spela mer Final Fantasy 7. Det är så mycket som händer nu att man är upptagen hela tiden i spelet…

Ja just det… Jag skulle skriva lite om relationer också! Är Johanna och han från Ung Vänster ihop? Det skulle i så fall förklara varför de verkade så mycket tillsammans förut. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Det jag kan säga om det är väl att det känns lite konstigt kanske. Men känner jag Johanna? Jag vet inte. Men jag vet ju att hennes mamma är författare. Jag måste fundera lite mer över det här. Kanske filosofera som jag är så bra på…

Eller kanske inte bra på. Men jag kan göra det i alla fall…

Sen har vi det här med sömntabletterna. Hur många tar jag nu? Tre stycken. Och hur påverkar de hur jag sover? Det blir ju ganska konstigt om jag sover ovanpå sängen istället för i sängen. Men det känns som jag får någon slags feberdröm av dessa tabletter. Kanske att det går att sänka dosen lite grann? Jag vet inte. Men jag måste börja drömma mer igen och jag måste drömma om sånt som jag bearbetar under en längre tid…

Som var något jag behövde skriva om. Eftersom det var en bokidé om drömmar. Och eftersom jag har svårare att drömma nu så har jag också svårare att skriva. Men kanske att jag bara behöver kolla igenom allt en gång…”

”2013-12-05

Idag har varit en vanlig torsdag förutom på simningen. På väg till badhuset, i bilen, så kom det plötsligt en tjej med vitt hår och satte sig bredvid mig i baksätet! Vad jag inte hade väntat mig var att hon skulle börja prata med mig! Och vad som förvånade mig mest var att jag trivdes i samtalet!

Hon berättade att hon går en skidlinje på folkhögskolan. Då berättade jag att jag gick SMF på skolan. Hon blev rätt intresserad och frågade vad det var. Jag berättade att det var en studiemotiverande kurs. Jag berättade även att det oftast bara brukade vara jag på kursen. Hon tyckte det lätt lite bedrövligt med att det bara var jag som var med på kursen, men jag försvarade det genom att säga att de som är arbetslösa ofta kan vara sjukskrivna eller deprimerade. När vi var framme vid badhuset frågade jag om hon hade varit arbetslös någon gång. Men hon hade inte varit mer än sjukskriven någon gång, vilket jag ändå tyckte lät lite jobbigt.

Senare, vid duschen tänkte jag på denna tjej; hon verkade ju rätt schysst ju! Och hon verkade ju lika galen som mig! Jag skulle prata lite mer med henne? Kanske att vi till och med passar varandra?

Så efter den simturen var jag rätt glad efteråt, när jag upptäckte att hon var minst lika galen som mig! Vi pratade mest hela tiden på vägen hem, i bilen och när vi skulle gå till matsalen. Jag har ju aldrig varit så pratglad förut, men det var ju så länge sen jag kände riktig samhörighet med någon förut!

RK

2013-12-06

Hej dagbok!

Jag har nyss fått reda på att böcker från arbetarklassens folkhögskola ligger och ruttnar vid det stormande havet utanför Norrtälje.

Vad ska jag göra? Har jag inte gjort allt i min makt redan? Eller ska jag hålla på och rädda och rädda, om och om igen?

Jag vet inte ens vad det är jag räddar längre; från vissa håll kallas böckerna för skräp, från mitt och många andras håll kallas det historia. Och vi kan väl inte leva utan historia? Eller hur?

Vi måste ju veta var vi kommer ifrån, vilken bakgrund man har, vilka föräldrar man har, vilket ideal man egentligen lever efter!

Men de kallar det för skräp, så jag undrar; måste jag också slängas på en soptipp någonstans?

När någon slänger en bok känns det ett lite stickande obehag, men om en stor korrupt ledning slänger ett helt kulturarv har jag plötsligt inga rötter kvar. Och rötterna är böcker som ruttnar bort i stålcontainrar.

Böcker som bär spår av liv!

2013-12-07

Idag har vi haft kördag hela dagen. Vi har haft två repetitioner och jag har fått återuppliva min gamla rutiner vad gäller att komma i tid, förbereda sig, klä av och på sig snabbt och stå på scen.”

Så mycket som har skrivits om Olof Palme redan. Och så har också jag gjort. Skrivit mycket om Olof Palme alltså…

Och nu säger de att de löst mordet. Men kommer det verkligen läka det sår som kom till då? Genom att skjuta en socialdemokratisk statsminister på öppen gata?

Jag tror inte det. Men hoppas kan man ju alltid…

För att läka något sår så krävs något mer, harmoniskt, som man kan känna sorgen i. Ge uttryck i det tunga. Så att också jag kan känna sorg. Över de som gått bort i närheten av mig. Känna sorg för att tyngden blir lite lättare när man funnit harmoni med sig själv…

Här finns lite om mordet…

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y3agRr/hemliga-sparet-i-engstromutredningen-stay-behind

Couriers at Delivery Club, a food delivery company in Moscow, staged a strike on Friday to protest at fines and impossible work demands. Their ranks have swelled five times over during the coronavirus lockdown. These two reports were translated and published by the Russian Reader. Report by RTV1, 5 June: Couriers at the food delivery […]

Moscow couriers strike: “no limit to the indignation” — People and Nature