”Om man tar en bild så kan man använda den som en grund att skriva om. Då kan man ha lättare att skriva om saker som var lite svårare att minnas. Som att det var alldeles för många kort på Nyköping jag tagit. Det krävdes några kort på Kättbo för att jag skulle kunna lägga Nyköping bakom mig…

Med bilder kan jag komma ihåg allting som jag gjort i Kättbo. Jag kan komma ihåg att jag tog kort inne i huset. Och jag kan komma ihåg att jag tog kort på gården…

Men sen kan jag inte komma ihåg så mycket mer. Kanske satt jag och tittade på Stamsites stream som jag brukar göra på fredagar? Ja kanske det. Men vad är nyhetsvärdet i det? Nej jag måste fortsätta titta på dessa bilder. Och nu har de också blivit innerliga bilder. Jag kan tänka på dem utan att tänka på dem. Alltså det är mer omedvetet. Och det som är omedvetet är också undermedvetet. Fast på ett sätt som man inte vet om. På samma sätt som man har sett något i förbifarten som man inte tror sig komma ihåg. Men så drömmer man om det istället. Som i natt drömde jag att jag befann mig på ett boende som var lite magiskt. Det var skyddat med en förtrollning som jag gjorde att det såg mindre ut utifrån, men på insidan var det stort och rymligt. Alla ur personalen var där och den där tjejen jag pratade med igår. Visst var det lite kärlek i luften när jag prata med henne? Jag hoppades det i alla fall. Men sen så vet jag hur svårt det är med relationer. När en relation jag trodde var kärlek bara visade sig vara vänskap. Trotts att vi hade sett på konst och hade gjort andra saker ihop. Så kysste hon en annan tjej. Mitt i en matsal. Mitt framför alla andra. Mitt framför mig. Så det var ju ett konstigt men märkligt sätt att säga att det inte skulle bli något mellan oss längre. Att det var över. Trotts att jag försökte. Och jag försökte och försökte. Men hon var försvunnen i snöstormen. I det omedvetna undermedvetna…”