Nu tar vi och skriver om något annat. En grej jag tänker på är att det är en väldigt stor bild. Det är alltså en bild som rymmer väldigt mycket. Det första man tänker på är den röda bilen som står på gården där. Men även det lilla fönstret jag hade suttit i för ett litet tag sen. Men den där bilen kommer jag inte ihåg något av. Det kommer jag i å för sig inte med någon annan bil heller. Förutom den blå Volvon. Men den fanns tydligen inte kvar där. Jag har så många frågor om det här huset. Hur hittade de det? Jag får fråga Micke när jag kommer tillbaka dit. Det bruna huset. Kanske jag har drömt om det någon gång också? Kanske skrivit att jag drömt om det? Nej det har jag inte. Inte än. Men jag tänker mig då att jag kommer ut från skogen bakom mig. Och att jag bara får en liten glimt av den innan jag försvinner till nästa ställe. I alla fall. Jag gillar den här bilden väldigt mycket. Den får mig att känna att jag är hemma igen. I Kättbo om jag hade bott där. Men nu gör jag ju inte det men vi kan väl låtsas att jag gör det? Eller så går jag in i skogen. Det känns som jag flyr från känslor. Det är så mycket mer och det bara fortsätter och fortsätter. Med saker jag ser fram emot. Men nu måste jag in i skogen till bäcken. En liten sväng…